"Jag skäms inte för att jag sköt"

Strömavbrottet var påannonserat, men beckmörkret utomhus hade övergått i ett svagt sken vid fyratiden på morgonen när Kjell Persson vaknade för att gå upp på toaletten.
Under de få stegen mellan sovrum och toalett kastade Persson en blick ut genom vardagsrumsfönstret, ner mot vattnet och båthamnen knappt hundra meter nedanför Älvsbyhuset.
- Jag uppfattade en rörelse och stannade upp och såg en mörk figur i huva som smög omkring bland båthusen.
Gevär som säkerhet
Figuren fortsatte att tassa runt - och ganska snart gick det upp för Kjell Persson att vederbörande var en tjuv.
"Hur gör man nu? Törs jag gå ut? Tänk om han är beväpnad?"
Tankarna snurrade men 63-åringen handlade snabbt. Han beslutade sig för att ta familjens ena bil, en King Cab, plus hagelgeväret som säkerhet, och så for han iväg.
Fast i diket
Perssons ankomst överraskade den huvklädde figuren och hans, som det skulle visa sig, kvinnliga kumpan.
Dessa hoppade genast in i en grön personbil, gav full gas, men i hastigheten valde de fel utfart och via en grässlänt slirade fordonet ner i diket intill Perssons egnahem, där ekipaget hamnade ohjälpligt fast.
Samtidigt som duon vräkte sig ut ur bilen skrek Kjell Persson: "Stanna, stanna!"
Men istället för att stanna sprang figurerna med full fart in bakom Perssons villa och fram mot familjens andra parkerade bil.
- Det var då jag sköt ett varningsskott. Jag riktade hagelbössan rakt upp i luften och tryckte av.
Ville skrämmas
Sedan rundade Kjell Persson sitt eget hus för att bli vittne till hur duon delade på sig, varvid mannen springande tog till flykten efter en mindre angränsande skogsväg.
- Jag var väldigt uppskärrad. Rädd och förbannad. Jag bestämde mig för att skrämma tjuven så att han aldrig mera skulle våga visa sig här igen.
Avståndet mellan 63-åringen och den bortspringande flyende gärningsmannen var 70-80 meter.
- Jag riktade hagelbössan ner mot väg-gruset utan att sikta på mannen och så sköt jag. Jag hade absolut inga avsikter att träffa, enbart skrämmas.
Sprang vidare
Hagelsvärmen slog ner i gruset på vägen 36 meter från Perssons position. Rikoschetten fortsatte vidare mot gärningsmannen, som sjönk ihop, träffad av några hagel. Av rapporterna att döma i foten.
- Han skrek åt mig att han var träffad. Jag trodde honom inte, och vågade inte gå fram. Han kunde ju vara beväpnad. Dessutom hade jag ingen aning om var kvinnan befann sig.
- Mannen var däremot inte mera illa däran än att han reste sig efter en stund och sprang vidare den 800 meter långa sträckan till E4:an där han satte sig ner efter vägkanten.
Situationen uppdagades när Kjell Persson i familjens Mercedes körde upp på E4 för att se vart de objudna nattgästerna tagit vägen.
Fel larmnummer
- Jag åkte snabbt tillbaka hem, ringde 112 till SOS, berättade att jag upptäckt tjuvar i Jävrebodarna, varvid kvinnan på SOS uppmanade mig att istället ringa 114 114 och ta kontakt med polisen.
- Först trodde jag att hon skojade. Men hon insisterade och det fanns ingenting annat att göra. Jag ringde 114 114 men där svarade ingen. Då tog jag på nytt kontakt med kvinnan på SOS som beklagade att hon gett mig fel nummer, 114 14, var ju det rätta, men däremot skulle jag få vända mig dit.
Kjell Persson var alldeles för skärrad för att klara av alla knapptryckningar som spökrösten på 114 14 uppmanade honom till . . .
- Så jag satte mig på nytt i bilen och for iväg upp mot E4.
Anhållen
Där uppe stod en nyanländ polisbil. Och en ambulans.
Persson gav sig direkt till känna och berättade vad som hänt, varefter han den tidiga morgontimmen fick följa med en polisbil upp till stationen i Piteå för förhör.
Sedermera beslutade en åklagare att anhålla den tidigare ostraffade 63-årige Kjell Persson från Jävrebodarna misstänkt för mordförsök.
- Det kändes rent ut sagt hemsk. Jag hade ju bara försökt att försvara min egendom och skrämma några tjuvar på flykten.
Ångrar ingenting
I två dygn satt Persson anhållen och inlåst. Därefter släpptes han på fri fot, med den något förmildrande brottsrubriceringen "grov misshandel, alternativt vållande till kroppsskada plus eventuellt olaga hot".
- Jag siktade aldrig mot tjuven. Jag försökte aldrig träffa honom, jag hade inget uppsåt, men jag ångrar fortfarande ingenting. Däremot beklagar jag att boven träffades. Men jag tänker gå med högburet huvud in i rätten.
- Jag tänker ta mitt straff men knappast för mera än för vållande av kroppsskada. Det finns fog för att bli förbannad och agera när skumma bovar kommer hem till en nattetid. Dom här individerna var ju dessutom kända för polisen. Jag undrar vilka straff tjuvarna kommer undan med?
I gärningsmännens dikeskörda personbil fann polisen en utombordsmotor som duon hade stulit från en plastbåt nere i hamnen.
- Det har varit tjuvar här i området tidigare. Den aktuella natten eller natten innan stals en åkgräsklippare från en granne. Som egenföretagare och entreprenör av Jävre Fiskecamp har vi haft flera påhälsningar under senare år. Det är klart att man tröttnar, blir frustrerad och rädd.
- Det vore förödande om jag måste sitta inne för att jag skrämt iväg bovar från min egen gård. Initiativet har fått omfattande stöd även om inte alla lovordar själva skjutningen.
Det hagelgevär som nyttjades är beslagtaget - liksom även en älgstudsare.
- Jag har jagat älg 45 år utan minsta missöde. Nu är jag helt avväpnad och missar älgjakten för första gången i vuxen ålder. Det är ett straff. Min hustru har farit illa av hela denna händelse och själv har jag svårt att hitta fokus på vardagen. Det tar hårt på krafterna att försöka freda sig, konstaterar 63-årige Kjell Persson och blickar ut ner mot båthamnen.

"Jag skäms inte för att jag sköt"

- Jag ångrar inte att jag sköt. Men jag beklagar att tjuven träffades, vilket aldrig var meningen.I dag berättar Kjell Persson, 63, öppet om förra veckans nattliga skottdrama i Jävrebodarna.