Vi får aldrig glömma!
Det här är fyra ord som säkert många har hört. Det är också fyra ord som Susanna Christensen själv anser viktiga att fortsätta sprida.
Hon vet vad hon talar om – hon var var med.
– Jag glömmer aldrig och det är jätteviktigt att vi fortsätter sprida kunskapen till våra barn och barnbarn, förklarar hon.
Bergen-Belsen
Susanna Christensen föddes 1933 i den ungerska staden Mako. När kriget kom närmare sattes Susannas familj i ett getto. Därifrån togs de på en lång transport, som via slavarbete slutade i Bergen-Belsen.
– Det var en hemsk resa, säger hon.
– Vi var 68 personer som transporterades i en godsvagn avsedd för åtta hästar.
Slutdestinationen blev Bergen-Belsen i norra Tyskland. Ett koncentrationsläger, till skillnad från Auschwitz som var både ett koncentrations- och förintelseläger.
– Vi kunde lika gärna ha hamnat i Auschwitz, men tågrälsen dit hade blivit sönderbombad så vi fick åka västerut i stället, berättar Susanna Christensen.
Till Bergen-Belsen kom hon med sina föräldrar i juni 1944. Ett knappt år hann hon tillbringa där innan britterna den 15 april rullade in och befriade lägret.
– Den dagen minns jag också. Det var knappt man trodde det var sant, förklarar hon.
Oerhörd svält
Trots den förhållandevis korta tiden i lägret var hennes och föräldrarnas fysiska status ytterst dålig.
– Jo, vi svalt nåt oerhört. Jag var så dålig att jag inte kunde stiga upp, knappt lyfta huvudet, berättar hon.
För hennes far var det ännu värre.
– Två dagar efter befrielsen avled han, säger Susanna Christensen.
Susanna Christensen fyller 82 år i februari. Trots det är hon ofta ute och föreläser i skolor och i samband med andra arrangemang.
Hon anser det viktigt att få berätta, inte minst för ungdomar.
– Vi lever i en tid när antisemitismen gror sig allt starkare.Ena stunden är det judar den andra någon annan. Det är viktigt att de engagerar sig i frågor och kämpar för de svaga, säger hon.