Edith, Johanna, Iris och Magnus är ofta på plats på tomten i Jävre. Här har de en del saker magasinerade i ladugården som de längtar att få packa upp.
Två systrar i stickade gammelrosa koftor sitter på huk i eftermiddagssolen och plockar blåbär.
Kontrasten till lägenhetslivet på Södermalm i Stockholm är stor.
Det var precis det här, vardagsstunder bland träden på gården, som Johanna och Magnus Fond drömde om för sina flickor – femåriga Iris och Edith, 1,5 år.
I somras lämnade de storstadslivet för att flytta drygt 80 mil norrut, till Jävre.
– Det var härligt att bo i Stockholm innan vi hade barn. Vi tog nog för givet att vi skulle leva våra liv där och att det skulle bli bra, men när barnen kom fick saker ett helt nytt perspektiv. När barnen somnat vid åttatiden såg vi på tv om andras liv istället för att leva våra egna, säger Johanna, som ursprungligen kommer från Piteå.
"Det var härligt att bo i Stockholm innan vi hade barn, men när de kom fick saker ett nytt perspektiv", säger Johanna.
Hon beskriver livet med barn i en storstad som instängt.
– Vi betalade dyrt för att få parkera bilen i området. Skulle man åka iväg med barnen kunde man få gå rätt långt för att komma till bilen och när man kom hem igen kunde man få snurra i närmare en timme för att få parkeringsplats. Det kanske låter som småsaker men det tar ganska mycket energi. Samtidigt gick det inte att vara hemma själv med barnen en hel dag. Vi hade inte ens en balkong och de behövde få komma ut, säger Johanna.
Hennes bror, som bor i Jävre, har lobbat för byn i många år. När ett hus mitt emot honom blev till salu skickade han en bild och Johanna och Magnus bestämde sig för att gå på visningen.
– Då var vår tanke att sälja stugan som vi hade i Bergslagen och istället satsa på en vinterbonad stuga i Jävre, säger Johanna och beskriver hur sensommarljuset färgade gården gyllengul på visningen.
Budgivningen drog iväg och modstulna åkte paret hemåt.
– Men vi hann inte mer än halvvägs innan brorsan hörde av sig och sa att det fanns ett ödehus på tomten bredvid och plötsligt väcktes ett nytt hopp.
Edith gillar katten som hennes farfar gjort i inflyttningspresent.
"Att leva hållbart är något vi tänker på. Det kanske rimmar illa med att bygga nytt men huset blir energisnålt och det känns väldigt bra att det görs av lokal skog och att tranporten blir kort", säger Johanna.
Det är nu två år sedan ödehuset och den tillhörande tomten på 8,4 hektar blev deras.
Det fallfärdiga, vattenskadade huset är rivet och innan jul ska deras nya Älvsbyhus vara på plats.
– Vi längtar efter att få hugga en julgran på vår egen gård och bära in den genom dörren, säger Johanna.
– När jag tänker på vintrarna i Stockholm nu så känns det deppigt med grus, slask och sörja. Det är olidligt grått och tråkigt. Då är det mycket bättre med riktig vinter, säger Magnus som vill att barnen ska få natur i blodet.
I väntan på att flytta in hyr familjen en lägenhet på Durrnäs. Iris har börjat förskoleklass i Jävre och tomten som leder hela vägen ner till Jävreån är deras favoritplats att vara på.
"Att renovera eller bygga med småbarn är ingen hit. Så vi bestämde oss för att köpa nyckelfärdigt hus. Vi ville varken bygga bort vår relation eller barnens uppväxt", säger Johanna.
"När jag tänker på vintrarna i Stockholm nu så känns det deppigt med grus och slask. Då är det mycket bättre med riktig vinter, säger Magnus som vill att barnen ska få natur i blodet.
Johanna och Magnus är båda fotografer och träffades via jobbet.
– Vi var konkurrenter tills vår gemensamma revisor föreslog att vi skulle gå ihop och samarbeta istället för att kriga om samma jobb, berättar Magnus.
De har kvar sin fotostudio i huvudstaden och planerar att samla ihop jobb och åka ner då och då, men försöker också knyta nya kontakter i norra delen av landet.
– Visst är det nervöst att flytta ifrån 99 procent av sina kunder, men vi har ändå en tro på att det kommer att gå, säger Magnus.
Trädgårdssoffa som följt med hela vägen från Bergslagen. Nu ska den få nytt liv och erbjuda sittplats på trädgårdskalas.
Iris sträcker upp sina bärfläckiga fingrar och vill komma upp i famnen.
Magnus berättar att de ser fram emot att få fylla sitt nya hus med saker med historia. Som mjölkskåpet som en gång stått i Johannas pappas bagarstuga i Svensbyn. Eller de flagnade utemöblerna som prytt Magnus mormor och morfars gård i Bergslagen.
– De är i rätt dåligt skick och flyttgubbarna undrade nog vad vi hade med oss för skräp, men jag har ett fotografi på när mina morföräldrar sitter i dem när det är trädgårdskalas och det skulle vara fint om möblerna kunde renoveras för att vara med om nya kalas här i Norrbotten, säger han.
Nybyggare. "Att leva hållbart är något vi försöker tänka på. Det kanske rimmar illa med att bygga nytt men huset som stod här var tyvärr bortom all räddning", säger Johanna.
Att tillvarata gamla möbler är ett stort intresse för både Johanna och Magnus.
– Att leva hållbart är något vi försöker tänka på. Det kanske rimmar illa med att bygga nytt men huset som stod här var tyvärr bortom all räddning och det nya huset blir energisnålt och det känns väldigt bra att det görs av lokal skog och att transporten blir kort. Vi dammsuger second hand-butikerna efter grejer och köper mycket kläder i andra hand. Att laga kläder och restaurera möbler är ett sätt att uttrycka kreativitet, säger Johanna.
Hon hoppas på många stunder med möbelrenovering, pyssel och odling i framtiden, gärna tillsammans med barnen.
– Såklart kommer vi att vilja vila och se på tv också, men nu kommer vi i alla fall att kunna välja.