NĂ€r han var yngre var en promenad i skogen vĂ€rre Ă€n döden. Den uppfattningen har Ă€ndrats pĂ„ senare Ă„r, sĂ€ger Carl-Johan Fogelklou som nu för tiden tycker att det Ă€r helt underbart att fĂ„ vara ute i naturen. Ăver huvud taget Ă€r det lĂ€tt att upptĂ€cka nya saker man tycker om, inte minst om man Ă€r öppen för att omvĂ€rdera gamla uppfattningar. Plötsligt upptĂ€cker man att skogspromenader Ă€r hĂ€rliga, att matjessill faktiskt Ă€r gott, att techno kan vara riktigt bra musik.
Det senare upptÀckte Carl-Johan Fogelklou för fem Är sedan nÀr han lÀrde kÀnna en kille som jobbade pÄ technoklubben Berghain i Berlin. Han började gÄ dit; nÀsta steg blev att fördjupa sina kunskaper om genren, steg tre att börja göra elektronisk musik sjÀlv.
ââNĂ€r jag jobbar med musik som inte har med Mando att göra sĂ„ Ă€r det mest syntar och elektronisk musik jag pysslar med. Jag har inte slĂ€ppt sĂ„ mycket Ă€n, men jag bygger upp min kunskapsbank.
MÄnga vÀndningar
För bandet blev det ett steg vidare i karriÀren att börja tolka Gustav Frödings poesi pÄ skiva. Ett modigt steg som förvÄnade somliga. PÄ liknande sÀtt tog de ett steg i ny riktning nÀr deras gitarrock började fÄ drag av disco och dansmusik. Carl-Johan var i början inte sÀrskilt pÄdrivande i den processen, sÀger han. Snarare stressades han av varje förÀndring som bandet genomgick.
ââNĂ€r vi skulle göra Frödingskivan var bĂ„de Gustav och Björn vĂ€ldigt drivande, medan jag kĂ€nde att nu Ă€r det slut. Det hĂ€r gĂ„r Ă„t helvete, vad ska hĂ€nda med vĂ„r internationella karriĂ€r? Men sĂ„ blev det ju jĂ€ttebra.
PÄ senare Är har han blivit bÀttre pÄ att slÀppa taget och numera kÀnner han ocksÄ stolthet över att bandet har vÄgat testa nya vÀgar genom Ären. Det Àr en viktig förklaring till varför de har hÄllit ihop sÄ lÀnge, tror han.
ââEgentligen vill man alltid utvecklas, göra nytt och vĂ„ga utmana det man har. För det Ă€r sĂ„ trĂ„kigt nĂ€r man fastnar i nĂ„got, till slut sĂ„ tröttnar man pĂ„ alltihop.
Carl-Johan Fogelklou Àr en relativt vÀlutbildad rockmusiker. Han har en bakgrund som kontrabasist, har gÄtt pÄ FramnÀs folkhögskola, pÄ Musikkonservatoriet i Falun och Musikhögskolan i Stockholm, och har Àven spelat i symfoniorkester. VÀgvalet gjorde han under gymnasieÄren pÄ Sigtunaskolan Humanistiska LÀroverket, under inflytande av sin musiklÀrare och mentor, sessionsmusikern Sten Forsman.
ââHan sa att det gĂ„r jĂ€ttebra att leva som musiker, det hade han sjĂ€lv gjort sedan 1970-talet: "Bara för att du gĂ„r hĂ€r innebĂ€r det inte att du mĂ„ste bli jurist", sa han till mig.
Hur var det att gÄ pÄ Sigtunaskolan? För nu pratar vi om den fina skolan med det fina internatet?
ââJa. Nej, jag blev ju socialist pĂ„ kuppen. I alla fall dĂ„. Ăven om jag har en slĂ€kt som ocksĂ„ Ă€r adel sĂ„ var det svĂ„rt att kĂ€nna samhörighet med ungdomarna som gick dĂ€r.
Om han kÀnde sig en smula frÀmmande bland skolkamraterna kunde det i viss mÄn bero pÄ att eleverna pÄ internatet var barn som hade fÄtt flytta hemifrÄn lite för tidigt, tror han. SjÀlv kunde Sigtunabon Carl-Johan gÄ hem till tryggheten hos mamma och pappa efter skoldagen.
FörÀldrarna var akademiker med ett musikintresse. Utbildning uppmuntrades och nÀr Carl-Johan valde musiken föll det sig naturligt att söka sig till bra skolor. Han gick pÄ Musikkonservatoriet nÀr han trÀffade trummisen Samuel Giers pÄ en fest i Falun.
ââVi hade samma typ av frisyr och började prata om varför. Det visade sig att han hade ett band som spelade 1960-talsrock. De hade ingen basist och jag tyckte att det lĂ€t skitkul att testa.
Han kom med sin gamla 60-talsbas till första repetitionen och möttes med stĂ„ende ovationer. PĂ„ den vĂ€gen Ă€r det â Carl-Johan Fogelklou rekryterades till gruppen som sedermera skulle bli kĂ€nda som Mando Diao. Det var en seriös satsning och Carl-Johan blev till slut tvungen att hoppa av Musikhögskolan för att kunna satsa helhjĂ€rtat pĂ„ bandet.
Van vid jÀttepublik
Vid det hÀr laget har Mando Diao en lÄng lista av uppmÀrksammade albumslÀpp bakom sig, och i Är kom den andra plattan med tonsatta dikter av svenska poeter. De har en stor europeisk publik och Carl-Johan Fogelklou har fÄtt uppleva att spela inför enorma publikhav, tillhöra huvudakterna pÄ musikfestivalen Rock am Ring och upptrÀda under 20-Ärsjubileet av murens fall i Berlin, inför en publik som uppskattats till 700 000 personer.
I Är Àr emellertid alla spelningar avbokade pÄ grund av pandemin. Det blir ett annat liv, och ganska mycket tid över. Tid som Carl-Johan Fogelklou har anvÀnt för att bli yogalÀrare. Tillsammans med sin sambo har han startat projektet One eye sound yoga, dÀr de turas om att leda passen och spela meditationsmusik live under tiden. Yogan innebÀr bÄde mental och fysisk trÀning och avkoppling pÄ en och samma gÄng. Det ger en motvikt till stressen man ofta lever i som turnerande musiker.
ââDet Ă€r ganska mycket press att vara musiker och stĂ„ pĂ„ scen. Det Ă€r ett utĂ„triktat jobb och yogan Ă€r ett sĂ€tt att fokusera inĂ„t. Det blir lite yinyang-tĂ€nk, att man jobbar utĂ„t en stund och inĂ„t en annan, sĂ„ blir det en bra balans.