Ett minne från svunna tider.
Det röda huset med brutet tak mitt emot Ica i Hortlax är ett slags landmärke i byn. För några årtionden sedan fanns här både bageri, brödbutik och kafé.
Faktum är att det är Ritva Rönnbergs mormor och morfar som en gång i tiden drev Café Svalan och i huset finns minnen från den tiden kvar.
Uppe på vinden silar ljuset in från ett handblåst halvmånefönster. I ett stort skåp hittar Ritva gräddkannor och sockerskålar från kaféets storhetstid, likaså ett kvittohäfte och sirliga assietter. Detaljer som står i skarp kontrast till krigsbevakning, IS-attacker och terrordåd.
På Place de la Republique den 16 november 2015. "Paris vaknar efter en natt av gripanden och flygattacker mot IS", skriver Ritva till bilden. Hon bevakade terrordådet i Paris med fotografen Martin Gustafsson.
Som utrikesreporter på TV4 tar jobbet henne till många olika delar av världen.
Men huset i Hortlax har en speciell plats i hennes hjärta.
– Det här är en känslosam plats för mig på många olika sätt. Även om jag inte är uppvuxen här så känns det som om jag kommer härifrån.
Ritva säger att både hon och hennes man har tummen mitt i handen. Men stapla ved är en praktisk sak hon gillar att göra. "Här har vi haft fördrink någon gång när vi haft fest", berättar hon.
Ritva och hennes man tog över huset i slutet av 90-talet.
– Det är en knytpunkt och gör det lätt att hålla kontakten med släkten. Jag och min man älskar att vara här. Vi känner oss verkligen lediga och gillar att fixa med det vi kan, vilket ungefär är att räfsa och stapla ved. Vi har båda tummen mitt i handen.
På vinden finns ett skåp med saker från kafé-tiden. Telefonnumret var 53.
Så här såg huset ut under Café Svalan-tiden.
En liten gräddkanna och annat porslin finns sparat efter bageri- och kaféverksamheten på gården.
I vanliga fall bor paret i en lägenhet på Kungsholmen, men pandemin har gjort att de delvis kunnat jobba från Hortlax.
Även Ritvas man är journalist.
– Vi har aldrig haft normala arbetstider och inget av våra barn har valt att gå i våra fotspår, säger Ritva.
Själv är hon uppvuxen med en pappa som arbetade som journalist på Västerbottens-Kuriren och hon tror att hennes yrkesval påverkades av det.
– Jag brukade följa med på jobbet ibland när han var nattredaktör och ibland fick jag hjälpa till att korta telegram. Så man kan säga att jag gled in i jobbet utan att det var särskilt genomtänkt.
Efter en tid på tidningar som Svenska dagbladet och Expressen gifte sig Ritva med en man från Schweiz och flyttade dit med honom.
– Under den tiden frilansade jag för Aftonbladet och reste en del. Jag rapporterade bland annat från Kambodja och träffade svenskar som blivit gripna i ett otillgängligt område i Angola.
Efter skilsmässan flyttade Ritva till Sverige och 1990 blev hon kontaktad av TV4, som var i full färd att rekrytera inför kanalstarten.
– Jag har alltså varit med från början och har inga planer på att sluta. Det är udda att vara kvar så länge, men jag trivs jättebra.
Bild från mars 2019. Ryssarnas gränsdragning mot det ockuperade Sydossetien där taggtråd drogs rakt genom folks gårdar. En beväpnad soldat håller koll på avstånd.
Ritva har bland annat jobbat som medicinreporter och med kriminaljournalistik. Hon har också gjort inslag för Kalla fakta. Sedan i juni ingår hon i en utrikesreportergrupp.
Men inslag från utlandet har hon gjort i många år. Ett av de hon minns bäst är när hon som första journalist träffade Annika Östberg, som dömts för dubbelmord på en restaurangägare och en polis i USA 1981 Efter att ha avtjänat 28 år av sitt straff i Kalifornien överfördes hon i april 2009 till Sverige och transporterades till kvinnofängelset Hinseberg.
En annan resa som gjorde avtryck var när Ritva var på plats i Ukraina 2014. Efter veckor av blodiga protester på Självständighetstorget i Kiev vågade ex-presidenten Viktor Janukovytj inte vara kvar i landet längre. På övervakningsbilder gick det att se hur han tömde sitt eget hus och flydde i helikopter mot Ryssland.
– Jag var där med en fotograf och det var rätt dramatiskt. Prickskyttar sköt flera journalister och det var väldigt obehagligt. Vi gjorde en hel del inslag därifrån och sände också live.
Var du rädd?
– Jag har säkert varit rädd på plats, men då är man så fokuserad på uppgiften. Jag har nog varit mer rädd efteråt, säger Ritva och berättar att hon och hennes kollegor regelbundet går säkerhets- och sjukvårdsutbildningar.
En av uppgifterna ute på fältet är att hålla koll på vad som händer bakom fotografens rygg.
– Man måste vara överens och kunna lita på varandra i sådana lägen, säger Ritva som också bevakat bland annat terrordåden i Nice och Paris.
Ritva på plats i Linköping för att bevaka när Stefan Löfven och Ulf Kristersson stod mot varandra i den sista duellen inför valet 2018.
Med många år i branschen finns många minnesvärda jobb när hon väl blickar bakåt.
– När jag jobbade på en studenttidning intervjuade jag Olof Palme. Jag minns att jag var nervös innan, men har var väldigt trevlig. När han blev skjuten satt jag på en restaurang i närheten och blev faktiskt ljudvittne. Sedan har jag också jobbat med journalistik kring Palmemordet.
Valrörelsen är något som ligger henne varmt om hjärtat.
– Vi var mycket i riksdagshuset för att bevaka alla talrundor. Det var spännande och det är häftigt att vara mitt i demokratins kärna.
Ritva Rönnberg på fartukvisten till morföräldrarnas hus i Hortlax.
Elden i kaminen har brunnit ut och utanför glasverandan lyser höstlöven i guld och orange. Ritva tar en sväng förbi en nedkapad rönn på gården och visar upp vedboden med välstaplade högar innan det är dags för en höstpromenad. En stunds avkoppling innan Stockholm och världens alla nyheter – kallar.