Josefina och Robbin Forsberg ifrågasätter uttalandet från kommunen om att alla skolbarn ska kunna färdas säkert till skolan. "Det gäller inte här."
När Josefina Forsberg i Hortlax läste artikeln om att Piteå kommun satsar på trafiksäkerheten i Öjebyn höll hon på att sätta kaffet i vrångstrupen. Där förklarade nämligen gatuchef Micael Kemi att skolbarnens trafiksituation är högt prioriterad i kommunen.
”Alla skolbarn ska kunna färdas tryggt och säkert till skolan”, förtydligade han.
– "Alla" skolbarn är uppenbarligen bara de som bor i centrum eller Öjebyn. Bor man utanför är det med livet som insats barnen ska ta sig till och från skolan. Hur många skulle vilja låta sina barn gå efter Timmerleden eller Norra ringen? Det är samma här, fast vår väg är smalare, säger Josefina Forsberg.
De bor efter Lappnäsvägen i Hortlax. En ofta tungt trafikerad 70-väg med smal väggren och utan tillstymmelse till gång- eller cykelväg. Varje dag måste barnen Klara, 9 år, och Axel, 8 år, ge sig ut i trafiken när mamma och pappa åkt till jobbet.
– Jag tycker att folk kör jättefort och nära oss. Vi brukar gena till bussen genom skogen, men eftersom vår stig är översnöad måste vi gå på vägen. En gång var det en bil som sladdade. Vi blev jätterädda och fick springa och gömma oss bakom några höbalar. En annan gång körde de så nära att de skvittrade ned mig och min lillebror, säger Klara Forsberg.
Hur orolig är du när du ska gå på vägen?
– När jag går långdagar måste jag gå själv och då ringer jag mamma om jag är rädd. Ibland kommer det vindkraftverk med lastbil. Det är jätteläskigt. Och en gång låg det en död hare på sidan av vägen. Den hade förmodligen blivit påkörd. Tänk om det hade varit vi?
Klara Forsberg berättar att de har blivit nedstänkta med vatten och fått gömma sig bakom höbalar när fordon kört nära dem. "Inte ens bussen vill stanna. Då borde det vara farligt för oss att gå där också", säger hon.
När Klara började förskoleklass fick hon skolskjuts med taxi till och från skolan och hemmet. Men när hon började ettan avslog Piteå kommun ansökan om taxi och menade att barnen ska ta sig till busshållplatsen 1,5 kilometer bort. Föräldrarna drev frågan vidare men förlorade i förvaltningsrätten. Enligt domstolen är det föräldrarnas ansvar att följa barnen till och från busshållplatsen.
– Det känns inte alls bra att lämna barnen gåendes efter vägen, men ska jag behöva säga upp mig från jobbet eller gå ned till halvtid för att skjutsa dem? Är det vad kommunen vill? Man pratar om att landsbygden ska leva och har kampanjer för att få folk att flytta hit. Ska alla bo inne i gröten då, säger Josefina Forsberg.
Tobias Svanberg, här med dottern, Hilma, känner sig inte trygg med att sonen Hilding, sex år, ska börja gå efter vägen. ”Det räcker att vingla till så är det kört.”
För att vara tillmötesgående har bussbolaget valt att stanna på en inofficiell hållplats vid en korsning närmare. Men att stanna på vägen utanför familjens hem var det blankt nej till.
– Bussbolaget sade att de aldrig skulle stanna på den vägen. Det är för farligt. Jag vill inte ens gå där själv. Får bilarna möte finns det ingen plats. Hastighetsbegränsningen är 70, men de flesta kör fortare. Nu måste det byggas en gång- och cykelväg innan det händer en olycka, säger Robbin Forsberg, pappa åt Klara och Axel.
Föräldrar och barn efter Lappnäsvägen har fått nog. Nu vill de se en gång- och cykelväg.
Det bor fler barnfamiljer efter Lappnäsvägen. Stefan Jonsson, med sonen Åke, 9, och Majken, 4, tycker också att det är dags att det blir en gång- och cykelväg. I väntan på det vädjar han till Piteå kommun att återinföra taxiskjuts.
– Jag har bott här i 25 år och vi har bråkat om det här sedan dess. Det har inte hänt något så det ligger uppenbarligen långt ner på priolistan. Sist vi pratade med Piteå kommun stängde de av telefonen. De ville inte prata med oss. De skyller allt på Trafikverket.