Rektorn Annica Forberg och läraren Emelie Stolt följer PT:s serie om "Hemmasittare med npf-diagnos".
– Det känns viktigt att även lyfta fram goda exempel, då man faktiskt lyckas, säger Emelie Stolt som brinner extra för barn med npf-diagnoser som behöver stöd för att klara undervisningen.
När Annica Forsberg började som rektor delade de samma vision – att få skolan att fungera för alla elever, att alla ska känna sig inkluderade och lyckas utifrån där de befinner sig.
– Sedan vill vi ha en trevlig arbetsplats också, vi har ställt upp höga mål, säger Annica Forsberg.
På Norrbyskolan går cirka 200 barn i åldrarna sex till 13 år.
Här är all undervisning anpassad för att fungera för elever med npf-diagnoser. Det handlar mycket om att skapa trygghet och struktur med exempelvis bildstöd och tydliga arbetsuppgifter.
– Om jag exempelvis har en klass med 25 elever varav fem är i behov av extra stöd och då anpassar undervisningen efter de fem eleverna. Då hänger de andra 20 eleverna med också, säger Emelie Stolt.
Hon är projektledare för Skolframgång Norrby som fått finansiering av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. I och med detta har två nya tjänster skapats, Emelie jobbar heltid i projektet, en fritidspedagog 80 procent och en specialpedagog 20 procent.
I höstas öppnade man dörrarna till "Växthuset", en liten resurskola i den vanliga skolan med plats för sex elever åt gången. Här får eleverna möjlighet att vila från stora sammanhang. Man får mer hjälp, hittar motivation och orkar fokusera och prestera.
– Eleverna vill komma hit, det är det viktigaste, säger Emelie Stolt och berättar att man på kort tid nått oväntat bra resultat.
Elever som exempelvis tidigare haft kortare skoldagar/anpassad studiegång orkar numera betydligt längre dagar. På Norrbyskolan finns inga hemmasittare och närvaron är hög.
Att Växthuset blir kvar på något vis efter att det tvååriga projektet är avslutat är givet.
Annica Forsberg och Emelie Stolt är överens om att det varit hårt jobb för att stegvis nå visionen om en skola för alla.
– Nog har vi fått kämpa, det har varit mycket grundjobb för att komma hit, säger Annica Forsberg.
– Arbetet har gett effekt, vi känner verkligen att eleverna vill vara på skolan säger Emelie Stolt.