Intresset för att resa väcktes när Karin Stare var 19 år och träffade sin man Martin Stare. Hans dröm var att resa till Söderhavet men deras första resa gick till Gambia. Där kunde intresset ha falnat eftersom Martin var sjuk under hela vistelsen. Så blev det dock inte – drömmen om att resa bestod.
– När vi gifte oss 1980 hade vi ett väldigt enkelt bröllop, jag köpte min klänning på H&M, skrattar hon.
– Vi satsade istället alla pengar på en månads resa till Florida, Hawaii och New York, säger Karin Stare.
Med tiden började resorna bli längre. De sökte brevvänner på Tonga och Fijiöarna och när de kom dit fick de bo hos dem.
– Där var vi i tre månader. Det var väldigt enkelt, vi bodde i hyddor och åt på golvet. Det var ett backpackerliv.
När barnen kom såg Karin och Martin inga hinder för att göra en lång resa trots att barnen bara var 1,5 och 3 år. De åkte jorden runt i fyra månader.
Sedan dess har det blivit väldigt många reseäventyr, närmare bestämt 55 resmål och till vissa har hon återvänt fler än en gång.
Förra hösten reste hon till Italien och vandrade i Dolomiterna och i våras åkte hon till Marocko.
Många har undrat hur hon vågar resa själv som kvinna i muslimska länder, men hon har aldrig känt sig rädd för människor utan planerar sina resor noggrant, tänker sig för vad hon gör och som hon säger "ränner inte ute på nätterna".
– Det enda jag blivit rädd för är en babian. Jag och dottern Lisa var vid Godahoppsudden och den här babianhanen kom från ingenstans och började slita i min ryggsäck och gapade hotfullt med sina stora tänder. Lisa stod med en stor vattenflaska och apan flög på henne, klöste henne och tog vattenflaskan. Den började dricka ur flaskan och vi sprang därifrån, säger Karin Stare.
I övrigt har hon så många fina minnen att det är svårt att svara på vilket som var det allra bästa.
– Det kanske ändå var att simma med valhajar i västra Australien. Jag älskar djur och natur och att få simma långt ute till havs bredvid så enorma djur var en sådan otrolig frihetskänsla.
Den senaste resan till Nepal i november gick inte heller av för hackor. Där vandrade hon själv med guide och bärare i två veckor utanför de vanliga turiststråken.
– Det är ett riktigt häftigt, kargt bergslandskap som blev mer och mer månlikt. Jag gillar karga miljöer. Under hela vandringen mötte jag bara tre andra vandrare.
Karin Stare vittnar om många fina möten med lokalbefolkningen och möjligheter att få följa deras vardagsliv. I dessa små bergsbyar pratar nästan ingen engelska så man får använda kroppsspråk.
– Jag bodde oftast i ett så kallat homestay, hemma hos en familj och umgicks och åt mat med dem. Oftast sov jag i ett ouppvärmt rum. Det blir flera minusgrader på nätterna men jag hade varma kläder på mig, sovsäck och täcken. När man reser på det här sättet får man stiga ur sin comfortzone en hel del men det uppvägs av allt man får uppleva. Det får en också att uppskatta det man har hemma, säger hon.
Efter ensamvandringen fortsatte hon äventyret i två veckor genom att ansluta till en grupp kvinnor från Sverige i en gruppresa där de besökte byar, projekt och tempel och bodde hemma hos familjer och på ett nunnekloster.
Planerna för nästa resa är i full gång. Den blir i januari tillsammans med familjen till Lanzarote.
– Och i maj ska jag försöka ta mig till Kappadokien i Turkiet. Sedan kan det bli Island till hösten, jag skulle vilja åka bil runt hela ön, säger reslystna Karin Stare.