Marianne Karlsson hade svårt att förstå och acceptera att mamman blev allt sjukare. Känslor som ilska och sorg och skuld blev en del av vardagen. Marianne mådde dåligt och hade svårt att hitta nycklar till mammans sjukdom och de konstiga situationer som uppstod på grund av det.
Ett möte med Lena Boij Berg och Annica Marklund som på halvtid jobbar i demensteamet blev vändpunkten för Marianne Karlsson.
– Sorgen och smärtan var så stor. Jag minns att jag grät, men plötsligt fick jag prata med människor som förstod och kunde ge mig råd och tips. Demensteamet har varit ett stort stöd under den här svåra tiden.
– Kommunen borde marknadsföra demensteamet så att alla anhöriga kan ta kontakt om de vill. Det är många som inte känner till att det finns, säger Marianne Karlsson.
Bara i projekt
Lena Boij Berg såg tidigt att det fanns behov av ett demensteam och utbildade sig i problematiken kring sjukdomen för några år sedan. Hon lanserade sina tankar och jobbade under en period i projektform som stöd till Hemtjänsten.
Lena och kollegan Annica Marklund ville jobba vidare med sina idéer, men entusiasmen på chefsnivå verkar inte alltid ha varit överväldigande. Visserligen fick de bilda demensteamet för fyra år sedan, men bara på halvtid och halvårsvis i projektform.
– Det var lite jobbigt. Vi visste inte om vi skulle få fortsätta, men för två år sedan tog vi kontakt med kommunalrådet Peter Roslund. Han var positiv, men vi jobbar fortfarande i projektform ett år i taget, säger Lena Boij Berg.
En resurs
Framtiden är fortfarande osäker för demensteamet samtidigt som behoven hela tiden ökar. Inte minst bland anhöriga till dementa tycks det finnas ett uppdämt behov.
– Vi kan hjälpta till med praktiska frågor och ge tips, men också ge råd om hur man ska bemöta en anhörig som blivit dement, säger Annica Marklund.
Demensteamet är inte bara en resurs för de anhöriga. De verkar också som stöd till olika personalgrupper.
– Vi samarbetar med rehabteamet och biståndshandläggare. Vi ger handledning och utbildning till personal i äldreomsorgen. Behoven är stora och vi skulle lätt kunna jobba med det här på heltid, säger Lena Boij Berg.
Hur orkar ni?
– Visst kan det vara frustrerande att tiden och resurserna inte räcker till, men vi stöttar varandra och kan bolla idéer och tankar, säger Annica Marklund.
Behövs utbildning
Numera är säkert 80 procent dementa på kommunens äldreboenden. Dessutom vårdas en del i hemmet av anhöriga. I takt med att vi lever längre så kommer allt fler att drabbas av demenssjukdomar.
Trots detta är märkligt nog inte all personal utbildad i demenssjukdomarnas problematik.
– Nej, det borde förstås vara en självklarhet och det finns en plan för att det ska bli verklighet, men då krävs det att pengar avsätts. Vi hoppas att det blir så.
Saknar personalen rätt kompetens?
– I stort är kunskapen och kompetensen bra bland personalen, men det gäller att ha tid att omsätta kunskapen. Det finns heller ingen universallösning som gäller för alla, säger Lena Boij Berg.