Att familjen fattade tycke för får var en ren slump. Utrymmet fanns på gården som ligger vackert belägen i närheten av en sjö. Det var Peder Engströms kollega i Luleå som fick familjen att bli intresserade.
– Han föder upp får och började ha för många så han frågade mig om inte vi ville ha ett par stycken på vår gård. Och på den vägen är det. Sedan blev det bara fler och fler och nu har vi köpt en helt ny ras från Sveriges största uppfödare av Walliska får, säger han.
När Malin hittade en annons att den ovanliga rasen fanns till salu i Sverige blev de "fårälskade" och sålde de får de hade och slog till på den betydligt exklusivare rasen Walliskt svartnosfår.
– Fåruppfödaren som vi köpte av är veterinär. Hon och hennes man driver ett jordbruk i värmländska Ölme. De importerade rasen från en bonde i Bayern i Tyskland. Djuren var, på grund av EU:s regelverk, tvungna att vara i karantän på gården i sju år. Nu har uppfödaren 300 djur som hon avlar på och först i år har hon kunnat sälja. Förutom de får vi köpt har hon även skickat en grupp till Finland och två till Norge. Efterfrågan är stor. Alfred en bagge som är pappa till några av våra lamm har flyttat till Irland, berättar Malin Öhberg.
Det är aveln som de vill satsa på och ullen genom att ta reda på och vidareförädla den och bland annat göra veganska-fårfällar.
– Under sommaren är fårens ull lång och krullig. På hösten brukar den vara cirka 10 centimeter. Klippning sker höst och vår. Det underlättar för lammen att komma åt att dia sin mamma. Klövarna klipper man också då, säger Malin Öhberg.
Deras två baggar Alfred och Henrik, eller "Henke" som han kallas är också pappor till lammen som kommer, om allt går vägen, att födas i slutet av mars. Tackorna Thea, Tova, Flinga, Lotta, Evis och Ullrika är alla betäckta och nu har familjen på gården nedräkning tills lamningen sätter igång i vår.
–När tackorna väl brunstar brukar baggarna få till det och våra tackor har redan haft lamm flera gånger tidigare. Minst sex lamm bör det bli, ett per tacka men vi hoppas på fler. Gärna inte så många flasklamm för då blir det jobbigt att mata, säger hon och fortsätter:
– Det ska bli otroligt spännande i slutet av mars någon gång när de kommer, då har vi ju fortfarande vårvinter här. Vi har monterat upp en kamera i ladugården, så att vi kan hålla koll när det börjar hända saker därute. Det är den bästa investeringen vi har gjort, säger hon.
Båda tycker att det finns goda förutsättningar att bedriva avel på fårrasen i norr.
– I södra Sverige finns vildsvin och varg. Här i Norrbotten finns inte problem med rovdjur på samma sätt för en uppfödare. Det är roligt att folk hör av sig och är nyfikna och intresserade av det vi gör, säger Peder Engström.
När de får lite mer tid ska ladugården byggas om. Den ska göras mer rymlig och anpassas för en större besättning får i framtiden.
– Vi ska städa ur i vinter, sedan ska vi riva och göra om den delen som varit stall, ta bort några väggar och gjuta upp golvet så att det blir jämn, säger hon.
Att får är populära här på Sörbyns gård i Hortlax råder det inga tvivel om.
– Barn från förskolan har varit hit och hälsat på våra första får som vi hade här. De här är mer sällskapliga, gillar att bli kliade och gosade med. De blir nog också populära, tror uppfödaren Malin Öhberg.