En del hittar kärleken rätt så tidigt i livet. Helene minns med ett leende när hon gick och sneglade på Jonas i korridorerna på Hortlax skola. Det var på hösten 1990, hon gick i nian - han i sjuan.
Och visst sneglade han tillbaka ...
- Fast för mig började det långt tidigare än så, inflikar Jonas och berättar att första gången han faktiskt "såg" Helene för första gången var när han gick i femman.
Under Luciadiscot 1990 tände det till:
- Det var nästan "chansvarning"! minns Helene.
Att det gått 20 år sedan sedan dess är svårt att tro när man ser paret återvända till sin gamla skola för att vigas ute på skolgården med sina före detta lärare som vittnen.
- Visst märkte vi att de blev ihop! säger Eva Nordenhäll, som var Jonas klassföreståndare och Karin Gustafsson, som var Helenes klassföreståndare.
Åldersskillnaden på två år märktes inte av:
- Jonas var mogen för sin ålder och en så gullig kille, minns Eva och kommer ihåg att de enda farhågorna som lärarna egentligen hade var hur det skulle gå när Helene skulle börja på Strömbackaskolan och Jonas skulle gå kvar i Hortlax. Skulle kärleken överleva?
Väntar en liten
Och ja! Visst gjorde den det!
- Men när han äntligen kom till Strömbackaskolan så åkte jag iväg till Lindköping. Sedan har jag även bott ett tag i Halmstad, så det har varit en del prövningar under åren, säger Helene.
I dag bor dock paret sedan åtta år tillbaka i Svensbyn, sonen Mirak har hunnit bli tre och ett halvt år och i mars blir det tillökning i familjen igen.
- Helene och Jonas har varit ett begrepp så länge, man säger "Helene och Jonas" snabbt som att de nästan är som en och samma person. De har vuxit ihop, säger Stina Backlund, som gått i Helenes klass från ettan till nian.
När det blev tal om giftermål så kände paret att de ville göra något enkelt, men ändå annorlunda, då dök ideén om att vigas på sin gamla skolgård upp. De ringde sina gamla klasslärare som utan tvekan tackade ja till att vara vittnen.
- Om vi ändå skulle gifta oss så ville vi göra något som var lite kul, men eftersom jag är gravid så ville vi inte ha något stort bröllop. Ingen av oss är heller särskilt troende, så då kände det rätt med borgerlig vigsel. Till sommaren ska vi ha en stor fest istället, säger Helene.
Kärleken spirar
Trots att termometern hamnar under 20-minusstrecket blir vigseln ute på skolgården en romantisk stund. Ett stort gäng elever blir vittnen till ceremonin från sina klassrumsfönster och efter att vigselförättaren Mats Johansson förklarat paret för man och hustru är det någon som hojtar "Grattis" och jubel och hurrarop hörs inifrån skolan.
Efter vigseln bjuder lärarna på fika inne i "Uppis".
- Det är som en saga, visst blir man rörd! säger Eva Nordenhäll, som i dag är pensionär, men minns att kärleken ofta brukade spira i korridorerna på Hortlax skola, där det går elever från årskurs sju till nio.
- Det är ofta i nian efter jul när killarna vuxit ikapp tjejerna och blivit lite mognare som par bildas. Det här är en sådan fin skola!