Efter alldeles för många dagar med oanständigt lite sol är sommaren på nytt höjd över bygden. Från Magnusvägen hörs bankningar och slamranden från vägens båda sidor. Renoveringar och nybyggen blir till sommarprojekt under semesterveckorna.
- Vi bygger ett uthus åt min mamma. Fullt upp varenda dag, säger Anders Larsson.
Sann grannsamverkan råder när Stefan Wennberg kommer över för att ge ett hjälpande handtag. Wennberg själv bor i intilliggande Magnusgården och tillhör en av de äldsta släkterna i trakten.
- Det är lite speciellt att det är så gammalt, säger han.
Hustrun Marie bjuder in oss på terrassen utanför deras Norrbottensgård. Inifrån huset hämtar hon porträttet av Erik Magnus Sundström, sin makes anfader.
Högsta punkten
- Vi bytte hus med svärmor och svärfar som tyckte att barnen skulle få växa upp här på gården, berättar Marie Wennberg.
Det är fråga om en historietyngd plats. I mitten av 1800-talet var Sundström en av de första att bosätta sig i området. Han slog sig ned på den högsta punkten i trakten och byggde upp vad som kom att kallas för Magnusgården, från vilken Magnusvägen sålunda fått sitt namn. I dag innehas gården av den femte och sjätte generationen i rakt nedåtstigande led från sin anfader.
- Vi får slåss om vem som ska ärva det i framtiden, skojar snart 18-åriga Matilda Wennberg med sina yngre syskon.
- Alla trivs så bra här. Det är fridfullt och gemytligt men ändå har man närhet till det mesta, säger Marie Wennberg.
Som Heidenstam
Stefan Wennberg hade inte långt till skolan som barn. På andra sidan Magnusvägen låg den numera nedlagda Sörbyskolan, numera ombyggd till familjebostad.
- Vi har rivit ut hela undervåningen, visar Urban Gustavsson som precis dragit på sig snickarbyxorna när PT står på verandan.
I en annan av Norrbottensgårdarna på Magnusvägen bor Lage Hortlund. På gården står även brödbod, loge och härbren.
- Jag bodde söderut i många år; 15 år i Skåne och 15 år i Stockholm. Men man är som Heidenstam och längtade tillbaka till marken och stenarna. Barndomsminnena här har gjort starkt intryck, berättar Hortlund.
Men det är givetvis inte enbart släkter med hundraåriga anor som bor på Magnusvägen.
- Det här blir min tredje sommar här, berättar Kalle Danell, tidigare lärare på Strömbackaskolan, som står med vattenslangen i högsta hugg för att vattna sina planteringar.
Lejongap och petunior
Han och hustrun ägnar dagarna åt trädgårdsarbete. I tomthörnet har han sitt eget sommarprojekt, "Kalles kulle", där lejongap och petunior växer.
- Jag och hustrun gjorde tvärtom mot vad många andra pensionerade gör och flyttade från innerstan till hus här ute. Det här är ett lugnt och trevligt område. Vi trivs så bra, berättar Danell.