Överraskande nog utgör blindhet få problem för den genomsnittliga hunden. Så är det även för Wilma, 4 år, som föddes utan ögon.
Hon bor hemma hos Stina Gustafsson och sambon Sebastian Berglund i Höglandsnäs och trivs som fisken i vattnet på landet.
– Hon trivdes inte när vi bodde i stan, det var för mycket ljud överallt, säger Stina som egentligen inte planerat att skaffa en valp.
– Jag följde med min bror som skulle köpa en bichon havanais och uppfödaren frågade om vi kunde ta även Wilma. Så blev det.
Hon beskriver lite av en uppförsbacke när Wilma var valp och visade osäkerhet i vissa situationer.
– Hon var skeptiskt mot väggar, det är väl något med ljudet när man kommer nära en vägg, sen gillar hon inte heller promenader så mycket utan är nöjd med att strosa och leka på gården. Jag låter henne inte träffa okända hundar heller då hon tycker det är obehagligt.
I övrigt har Stina Gustavsson varit noga med att vara tydlig och bestämd i uppfostran och inte "dalta" med henne, vilket har gjort henne tryggare. Hon vill att Wilma ska bemötas och behandlas som vilken annan hund som helst.
– Men hon är ju lite av en drottning som sover mycket. Det tar mycket energi att använda nosen mycket istället för ögonen, så ibland får hon göra lite som hon vill för att ha roligt. Rulla sig i hästskit till exempel.
Förutom att hon aldrig krockar med några möbler eller annat så kan Wilma bland annat: höger, vänster, ligg (klapp under bröstet), sitt (klapp under hakan), akta (då tvärnitar hon).