I ungefär ett års tid jobbade Jens på att skriva sin debutthriller "Tandläkaren" som handlar om den mordiske tandläkaren Olof. Jens, som kommer från Hemmingsmark men som numera bor i Piteå, är själv tandläkare men försäkrar att boken inte är en självbiografi.
Olof har dålig självkänsla och människor runt omkring honom behandlar honom illa. Fritiden spenderar han med att mörda de han själv anser inte är bra människor och offren väljer han ut i tandläkarstolen.
Författaren valde att hålla skrivandet hemligt, bland annat eftersom han själv är yrkesverksam inom tandvården.
– Folk är ju redan rädda för tandläkare. Om det då är en tandläkare som skriver om en blodtörstig tandläkare – det kanske spär på lite grand. Jag brukar inte berätta för mina patienter om boken, säger han.
Han berättar att han tänkt på ifall boken kunnat påverka hans yrkesliv – därför övervägde han att skriva under pseudonym. Ytterligare en anledning till att han funderade på det var för uppmärksamheten.
– Jag är en sådan person som föredrar att hålla en låg profil. Det passar mig.
Boken släpptes den 20 oktober och vid det laget var det endast en handfull personer som visste om Jens projekt. Sambon Nina Willdén fick inte veta något förrän några veckor innan släppet.
– Jag ville inte ta ut någonting i förskott, säger Jens.
Han lyckades skriva i smyg då han under skrivtiden slutade sin arbetsdag några timmar tidigare än Nina.
– Jag tänkte att jag är ju ändå hemma, vad ska jag göra? Titta på tv? Då kan jag lika gärna göra något vettigt, säger han och tillägger att det var innan paret fick barn.
Vad sa hon när du berättade?
– Hon blev chockad och undrade hur jag hade hunnit med det. Men när hon fick reda på det så hade jag redan haft kontraktet i ungefär ett år.
Bokkontraktet skrevs på sensommaren 2021. Vid det laget hade boken varit färdigskriven ett bra tag. Jens berättade då om projektet för en person i sin närhet – sin pappa.
– Han är duktig på att hålla hemligheter. Han blev såklart glad men jag fick tona ner det ändå så han inte skulle bli för glad, säger Jens och fortsätter:
– Då veckopendlade jag till Gällivare så ifall jag skulle krocka vore det bra om i alla fall någon visste om att boken fanns. Jag sa det till farsan som jag vet kan vara tyst, skrattar han.