I förra veckan cyklade jag förbi frostglitter och stelnade löv. Planerade reportage inför advent. Med glädje låter jag känslan omfamna mig. Inte så att jag längtar efter julmusik och julpynt i butikerna i oktober. Men med tiden har jag lärt mig att när adventskänslan kommer till mig, då välkomnar jag.
Även om kalendern visar flera-veckor-kvar.
.
När jag handlade nya pappstjärnor till adventsljusstakarna fick också familjen Uggla på bilden följa hem.
De bor i ett fönster i vardagsrummet, på en vedklabb.
För mig känns de lite lagom adventspyntiga och vintriga.
.
Kanel och kardemumma lockar mig när jag bjuder på fika. Saffran i vitkålsriset. Min dotter skapar och tullar in en första klapp. Jag ställer mig frågan: Varför gör vi det här i novembers begynnelse?
Men jag återvänder till känslan.
Eftermiddagsdunkel, en brasa i kaminen. Tända ljus. Ett flickhuvud som vilar i mitt knä och låt efter låt på Spotify.
.
Musikslingor och eldflammor.
Sådant är advent för mig. Sådant läker och helar.
Så tar vi helg igen. Med pepparkakskvarg och lingon till frukost.
Och helgen lägger sig varmt om min hals.