Jag ser framför mig hur Hanna Söderström väljer ut släktklenoder och loppissaker med svensk anknytning för att ta med över Atlanten till hemmet i Atlanta. Att tingen blir ännu viktigare, att de bär på en historia, minnet av en annan plats när man bor långt från det som en gång var hemma.
Som handdukshängaren, som Hannas gammelmorfar Anton Persson gjorde i början av 1900-talet. Knappast kunde han tro att den efter millennieskiftet skulle pryda väggen i ett timmerhus i USA.
.
I dag berättar Hanna om familjens kära kyrkstuga i Öjebyn, om hur hon träffade kärleken i USA och om livet i Atlanta. Hon delar också med sig av bilder från familjens fina timmerhus, som står vid både skog och sjö. Deras klassiska veranda med takgunga är en dröm. Jag tänker på tv-programmet Jills veranda och skulle mer än gärna ha en sådan.
.
Tre saker jag önskar mig till hemmet:
1. Nya soffor. Djupa, sköna och smutståliga.
2. Ny färg på pärlsponten i hallen. Kanske en skriftning mellan grått och grönt?
3. En egen råsaftcentrifug. Nu lånar jag en kompis maskin för att göra morgonens sellerijuice.