Med ena blicken över axeln

I torsdags visades två föreställningar av filmen "Milk" på Bio3:an i samarbete med Folkets hus och med stöd av Kultur och fritid.
Den dubbelfaldigt Oscarsbelönade filmen med Sean Penn i huvudrollen handlar om den första öppet homosexuella mannen som blev vald till en framträdande politisk post i USA. Hans seger fick stor betydelse för homosexuellas rättigheter. 1978 fick han epitetet "en martyr för homosexuellas rättigheter" efter att ha skjutits till döds.

Homosexualitet och hatbrott är högaktuellt på scen, både i Piteå och Luleå. I morgon spelar Riksteatern "No tears for queers" i Luleå, till Piteå kommer uppsättningen på torsdag.
Föreställningen är baserad på reportageboken med samma namn av Johan Hilton och skildrar tre mord i Laramie/USA, Katrineholm och Göteborg. Den gemensamma nämnaren är att mördarna blivit så provocerade av männens homosexualitet att de mördat dem.
- Att mötas av en lapp med "Här har du din tvättid, bögjävel. Håll dig på mattan!" gör att du blir förnedrad, osäker och funderar på vem som vill dig illa. Att bli nerslagen på gatan är förödande för självtilliten. Det får många olika effekter, allt från att offret inte vågar gå ut till hämndreaktioner. Många kommer alltid att vända sig om på gatan, orolig för vem som kommer bakifrån, säger Sven-Erik Alhem.
Han var tidigare överåklagare med ansvar för hatbrott i Sverige, nu är han förbundsordförande i Brottsofferjourernas riksförbund och möter ofta personer utsatta för hatbrott.
Nästa vecka deltar han i ett seminarium om just hatbrott i Luleå.

När polisen fyller i en brottsanmälan i sitt anmälningssystem RAR måste de sedan några år göra ett aktivt val om det anmälda brottet är ett misstänkt hatbrott eller inte för att kunna gå vidare.
Tittar man på Brottsförebyggande rådets statistik för Norrbottens län 2008 när det gäller anmälningar med hatbrottsmotiv per 100 000 invånare ligger Norrbotten på tredje plats.
Men när brottssamordare Åsa Sannerborg granskar statistiken visar den sig vara oriktig.
- De allra flesta anmälningar var felaktigt ifyllda. I en del fall rörde det sig till exempel om cykelstölder. Nu kommer vi att göra en översyn så att statistiken blir mer rättvisande nästa gång, säger Åsa Sannerborg.

Ett hatbrott kan vara allt från kränkande klotter till mord.
Det är motivet som avgör om det är ett hatbrott eller inte.
Forskning har visat att homosexuella, bisexuella och transpersoner som är öppna med sin sexuella läggning kan bli mer sårbara för brott.
- Det är inte länge sedan homosexualitet var förbjudet. Vi har långt kvar till full acceptans, men i de flesta kretsar finns respekt och förståelse. Behovet att diskutera frågan är fortfarande stort och det är viktigt att erkänna sina egna fördomar och bearbeta dem. Jag har själv fått göra det, säger Sven-Erik Alhem.
Jimmy Berg är engagerad i RFSL Nord och kommer ursprungligen från Boden. När han flyttade tillbaka från Skåne efter sex år valde han mellan Piteå och Luleå.
- En av anledningarna till att det blev Piteå är känslan av trygghet och brist på organiserat gängvåld, säger han.

Hatbrott drabbar inte enbart enskilda människor eller familjer. Attentaten mot RFSL Nords lokal Polstjärnan i Piteå var ett hatbrott mot en hel organisation.
Den 29 oktober 2005 väcktes Linda Kärki av ett telefonsamtal mitt i natten.
Polstjärnan stod i lågor.
- Men det jag minns mest var manifestationen efteråt. Hur många som ställde upp och visade att de bryr sig. Det kändes skönt att vi hade Piteborna med oss, säger Linda.
Då var hon ny i föreningen, men attentaten skrämde inte bort hennes engagemang i RFSL Nord. Nu är hon dess ordförande.
- Vi upplever att vi har hela samhället i ryggen, vi är förankrade i Piteå, även bland de politiska partierna och polisen, säger Jimmy Berg.

Ytterligare ett försök till mordbrand inträffade mindre än en månad senare.
Då var lokalerna redan kraftigt rökskadade och verksamheten bedrevs begränsad i ett halvår.
I förrådet har röklukten bitit sig fast i gamla kartonger och papper.
- Det är en påminnelse om vad som hänt. Vi har också några utbytta golvbrädor i cafédelen. Jag känner mig inte rädd när jag ser dem, men de är ett minne, säger Linda Kärki.
Två män, 22 och 26 år gamla, dömdes till längre fängelsestraff för mordbrand och försök till mordbrand.
- De kom från en nynazistisk organisation, det var obehagligt och vi visste inte hur många som stod bakom dem. Periodvis har klistermärken med nazistiska budskap varit många i stan, säger Linda Kärki.

På julafton 2005 skriver styrelsen för RFSL Nord ett öppet brev i Piteå-Tidningen. De har beslutat att inte längre ställa upp med namn eller bild i media på grund av rädsla efter brandattentaten. Främst för att inte utsätta sin familj eller partner för obehag.
"Man ska inte behöva ifrågasätta sin säkerhet dagligen, rycka till när en bil stannar utanför sitt hus eftersom tanken flyger genom huvudet att det kan vara någon som stannat för att kasta in något genom fönstren till sitt eget hem. Sådana tankar dyker inte upp från en dag till en annan utan det är summan av en rad händelser och ageranden som skapar denna otrygghet," skriver de.

Vandaliseringar av RFSL:s bil, krossade rutor och klistermärken med nynazistiska budskap är något som drabbar föreningen gång på gång.
- Jag är inte rädd, men vill inte gärna vara här utan sällskap på kvällstid, även om vi har personlarm att använda. När vi har cafékvällar är det aldrig någon som jobbar ensam, säger Linda Kärki.
Larmen är en del av säkerhetsåtgärderna efter attentaten då brandbomber kastades in genom ett fönster. Numera har fönsterrutorna en film som gör den okrossbara.
- Men vill någon göra oss något ont är det ganska enkelt. Visst finns det situationer man undviker, men det är sådana som kanske alla borde undvika - som att gå ensam hem från krogen, säger Minna Westin, också aktiv i föreningen och sambo med Linda Kärki.

För ett tag sedan fick Linda och Minna nynazistisk reklam i brevlådan. Först blev de oroliga att den var specifikt riktad till dem, men efter att ha hört sig runt i området visade det sig att fler fått samma budskap.
- Men jag tittar alltid upp när jag går i trappuppgången, som om jag fått för mig att någon ska stå och lurpassa längre upp, säger Minna.
- Och jag kan vara nervös för att det ska sitta något nynazistiskt klistermärke på vår dörr, säger Linda Kärki.
- Men ibland är det svårt att veta om det är allmänmänsklig rädsla eller om det är oro förknippad med vår offentlighet i RFSL som gör att det kan kännas olustigt, säger Minna Westin.
Jimmy Berg är sällan rädd:
- Men förra helgen var jag med i en dragshow på Ladies night på Kalles. När de började släppa in killarna efter tolv var det lite oroligt. Inte så att någon sa något, men man såg hur många tittade. Jag hade inte velat gå hem själv den kvällen, som tur var fick jag skjuts.

Om att leva under ett slags diffust hot, med en ständig blick över ena axeln säger Linda Kärki:
- Jag blir inte rädd, jag blir förbannad. Det blir som en drivkraft att jobba ännu hårdare.
Samtidigt tänker de på de HBT-personer som inte lever öppet
- Vi har medlemmar som inte vågar hälsa på oss i styrelsen i andra sammanhang, för att andra kanske skulle kunna förstå. Hur ska de våga komma ut när sånt här händer? Det blir ett stort bakslag för vårt arbete, säger Minna Westin.

Med ena blicken över axeln

Linda Kärki var ny i RFSL när brandbomberna krossade vardagen i klubblokalen för drygt fyra år sedan. Att leva med ena blicken över axeln gör henne mer arg och handlingskraftig än rädd. I dagarna är temat hatbrott aktuellt, både på bio, scen och som seminarium.