Den 14 juli förra året störtade ett flygplan med åtta fallskärmshoppare och en pilot på Stor-Sandskär utanför Umeå. 26-åriga Fanny Jokiaho, som vuxit upp i Salmis utanför Haparanda, hade gått från jobbet för att hoppa fallskärm på sin lunch och var med om olyckan som inte lämnade några överlevare.
Katarina Jokiaho och Henry Anundi bor kvar på gården där deras dotter vuxit upp. I huset finns bilder på en leende Fanny. När vi träffas hämtar hennes mamma en inramad teckning med en dikt hennes dotter skrivit när hon var barn. Den handlar om att vara en bra vän. Hon får tårar i ögonen när hon tittar på den.
På bordet står ett tänt ljus.
– Hon ville göra världen till en bättre plats. Hon älskade äventyr, var ödmjuk och hade ett rättvisetänk, säger mamma Katarina när rösten spricker.
– Hon var det vackraste som finns.
Den 14 juli 2019 skulle Henry och Katarina äta middag med hennes släkt när hon fick ett samtal om att det hänt en olycka i Umeå.
– Vi tänkte, det är lugnt, Fanny jobbar, säger Henry.
– Vi ringde och ringde men fick inget svar, fyller Katarina i.
De förstod att någonting inte stod rätt till när hon inte ringde upp.
Fanny hade tidigare tagit några klättringscertifikat men fick sedan upp ögonen för fallskärmshoppning.
– Jag sa ”fallskärmshoppning, det låter farligt. Du får nog göra en riskanalys av det där”. Så vi gjorde ju det. Vi tittade på videos och sedan jämförde vi klättring och fallskärmshoppningen, säger Henry.
Efter att ha tagit en närmare titt på båda delarna föll valet på fallskärmshoppningen.
– Man trodde ju att allting var så ordentligt styrt i en sådan sport, säger Katarina.
Efter att ha läst den preliminära slutrapporten från Haverikommissionen är föräldrarna kritiska till regelverket som finns gällande fallskärmshoppning. Slutrapporten presenterades på onsdagen och enligt Haverikommissionen förlorades kontrollen över planet sannolikt på grund av låg fart. Planet var enligt Haverikommissionen också instabilt till följd av ett baktungt flygplan i kombination med väderförhållanden. Hög arbetsbelastning i förhållande till pilotens kunskaper och erfarenhet nämns också.
Tillsammans med flera andra anhöriga till personer som omkom i samma olycka har de skrivit ett reaktionsbrev.
I brevet skriver de bland annat: ”En mycket enkel åtgärd hade varit att flyga med färre antal hoppare för att skapa rimliga säkerhetsmarginaler” och att ”ett tungt ansvar vilar på europeiska flygsäkerhetsmyndigheten” med hänvisning till en liknande olycka i Finland fem år tidigare där åtta hoppare omkom. ”Slutsatsen är att om de rekommendationer som Finlands Havkom tog fram, skulle ha antagits och tillämpats i Sverige – då hade olyckan i Umeå troligen aldrig inträffat”.
Fannys föräldrar menar att regelverket är för svagt och luddigt.
– Det är lite för dåligt kontrollerat allting. Det är lite på marginaler och inte så tydliga regler som det borde vara, säger Katarina Jokiaho.
De personligen är inte är ute efter någon syndabock utan säger att det viktigaste är att man ser helheten.
– Ibland blir man ilsken, men då får man tänka i större banor för det hjälper inte. Det är det här vi ska sikta på. Vi ska få ett nytt regelverk, säger Henry.
– På något sätt känns det väl att, blir det så har man ju gjort något, säger Katarina.