Man ser vyn framför sig. Den väl upptrampade vandringsleden, den vackra utsikten som gör underverk med stresskänslor och måsten. Att vandra på semestern är ett utmärkt sätt att vila upp sig och ladda batterierna samtidigt som man är aktiv och får nya intryck.
Men hur mycket måste man förbereda sig för att det verkligen ska bli en fin upplevelse som inte slutar med stela muskler, skavsår och värkande axlar?
– Om man ska göra en fysisk aktivitet är det alltid skönt att känna att man är förberedd och rustad för uppgiften. Att man både är psykiskt och fysiskt förberedd, säger Magnus Strömberg, utvecklingsansvarig på Friskis & Svettis.
För även om det är superhärligt att fjällvandra många mil per dag under några dagar, är det också krävande.
– Det finns flera sätt man kan förbereda sig på. Man kan till exempel springa ett par gånger i veckan. Ett av tillfällena ska helst vara ett långpass där du inte springer fort men är ute länge.
Gillar du inte att springa så är det rejäla promenader som gäller, helst i kuperad terräng med ordentliga backar.
– Testa att gå med den ryggsäck du kommer använda. Gärna ett par gånger med packning, säger Magnus Strömberg.
Han tycker också att man kan komplettera med att köra ett par styrkepass i veckan.
– Förutom vältränade ben behövs också stark bål, rygg och axlar. Har du tillgång till ett gym, ta gärna hjälp av en tränare, men det går också att få bra styrka genom att använda kroppen som belastning. Eller varför inte använda din packade ryggsäck som vikt i knäböjen och utfallen?
Att vandra är oslagbart ur hälsosynpunkt. Att gå raskt varje dag är överhuvud taget en bra livförsäkring – som är helt gratis. Du kommer ut i friska luften, ser årstidernas skiftningar och rensar tankarna. Det finns otaliga undersökningar som visar att promenader har stora hälsoeffekter, bland annat är det ett bra ”vaccin” mot hjärt- och kärlsjukdomar. I den amerikanska undersökningen ”Women's Health Study”, där över 39 000 friska sjuksköterskor över 45 år studerades, fann man att de som gick en till två timmar i veckan hade halverad risk att drabbas av hjärtinfarkt. Allra lägst risk hade de kvinnor som promenerade cirka 20 kilometer i veckan.
En van vandrare är Roger Magnusson, aktiv i Svenska Gång- och vandrarförbundet. Han vill framhålla det sociala med vandringar, alla spännande möten som uppstår. Här kan man träffa människor från alla möjliga sammanhang, länder och åldersgrupper. Roger berättar om den gången han gick ett par mil tillsammans med ett par från Taiwan livligt diskuterande – utan att kunna ett ord av varandras språk.
– När man har avverkat en lång dagsvandring och känner sig stel och dan, brukar jag undra vad det är jag håller på med egentligen. Men så fort man har duschat och fått mat i magen är man sugen på att fortsätta. Och man återhämtar sig oftast helt över natten, säger Roger Magnusson.
Han har sett alla varianter av förberedelser. Från sorglösa typer som kommer i sandaler och en vattenflaska som enda packning, till vältrimmade prylfantaster med den senaste ryggsäcken.
– Det allra viktigaste är skorna. Du måste ha ett par bra kängor, det är a och o. Även bekväma gymnastikskor kan ge skavsår, och har du väl fått det blir det lätt en ond cirkel. De ger heller inte tillräckligt bra stöd för fötterna, säger han.
Vandringskängorna måste vara väl ingångna och i packningen bör det finnas skavsårsplåster och flera ombyten med strumpor.
– Fukt och friktion är ingen bra kombination. Tänk också på att fötterna sväller när man går långt. Kängorna ska vara en halv storlek större än vad du brukar ha.
Han tipsar också om att tänka på att skydda sig mot solen. En keps och en bra solskyddskräm är en bra investeringar.
– Nacken och knävecken blir lätt brända om man inte ser upp. (TT)