Hej Gustaf, kan inte du berätta lite mer om dig själv och din tid på ung?
– Jag heter Gustaf Nilsson, är 25 år gammal och var på OM (som det hette då) mellan 2007 och 2010. Jag kommer ihåg att jag precis börjat gymnasiet när jag fick ett samtal från redaktör Sanna. Jag var VÄLDIGT nervös första gången jag klev in på redaktionen, men de äldre var väldigt snälla mot mig.
Finns det någonting du har tagit med dig från tiden på ung?
– Ja, eftersom jag drömde om att bli journalist lärde jag mig att skriva tidningstexter. Sedan var det fantastiskt roligt att skriva krönikor. Ibland kunde folk komma fram när jag var på stan för att berömma, kritisera eller diskutera. Det var både pirrigt och utvecklande.
Vilket är ditt bästa minne härifrån?
– När chefredaktör Bengt Larsson hade hand om oss några veckor och jag försökte sälja in att vi skulle göra en matspecial med grekiska vinbladsdolmar. Efter viss kamp fick jag igenom min idé. Sedan alla kvällar på redaktionen efter mötena när vi drack coca-cola på glasflaska och diskuterade allt från världspolitik till Krokodils öppettider.
Har du någon artikel som du minns extra mycket?
– Jag kommer ihåg att en av mina sista grejer var en granskning om företaget som levererade studentmössor till de som skulle gå ut gymnasiet. Det är en text som jag la ner mycket tid på och fick i mål. Sedan var det väldigt roligt när vi testade provhytterna i Piteås butiker och satte tuffa betyg.
Vad jobbar du med nu?
– Jag har nyss fått nytt jobb som reporter på tidningen Chef, före det var jag redaktör på Södermanlands-Nyheter. Efter Ung-tiden utbildade jag mig till journalist på Kalix Folkhögskola och har sedan dess jobbat på Expressen i Göteborg och NSD i Luleå. Det är ett väldigt roligt jobb som jag inte hade klarat av utan den gedigna grund jag fick på Piteå-Tidningen.