När Sylvia från Pjesker hittade kärleken i Gullön var det per järnväg man tog sig till byn. Hon kom att bosätta sig i Gullön och så småningom kom beslut om att väg skulle byggas.
Sylvia Johansson berättar att hon bildade ett kocklag med väninnan Barbro Eriksson och de kom att sköta mathållningen till vägarbetarna. Sylvias make Arne jobbade också på vägbygget.Sylvia hade dock hamnat i ”tillstånd”.
– Till slut blev jag så tjock så att jag inte kunde jobba, berättar hon.
När dagen kom och det var dags att åka till BB i Arvidsjaur var vägen så pass färdig att den gick köra.
– Gottfrid Eriksson skjutsade mig, han hade ju bil. Maken Arne hade motorcykel och det var inte rätta fordonet.
Sylvia berättar att vägarbetarna stod i parad när BB-transporten passerade.
– Det blev en flicka, född den 8:e oktober och hon blir 58 år i år. Och jag var den första passageraren på vägen.
Sylvia flyttade sedan med hela sin familj till Jämtland och hon har bland annat jobbat som ambulanssköterska i många år. Hon fick vana av att färdas på dåliga vägar men när hon kommer till fritidshuset i Gullön är det vägen hon reagerar på. För det mesta, och särskilt efter regn blir den så gropig. Hon ger en känga åt ansvariga och menar att underhållet är eftersatt.
– Det är ingen framförhållning alls, säger hon och tillägger underfundigt:
– Den som har ansvaret ligger och sover till klockan sju.
Om två år är det 60-årsjubileum.
– Om inte förr så hoppas jag verkligen att vägen får en upprustning, säger hon.