Ur ruiner återuppstod Gråträsk kapell för 75 år sedan
Det har gått 75 år sedan det ur ruiner återuppbyggda kapellet i Gråträsk, från mitten av 1600-talet, högtidligen invigdes av biskop Olof Bergqvist. Ett kapell som en tid ansågs "förtrollat", vilket också i senare besparingstider satts under lupp och till och med hotats att kallställas.
Foto: Gunnar Westergren
"Med sina väggar av bruntjärade mastträd och fjällbetäckta tak och takryttare är kapellet omgivningen värdig. Dess inre i sin enkla värdighet med harmoniska linjer och färger med ljuset brutet genom fönstrens antikglas stämmer sinnet till andakt, ro och frid. Ett i allo värdigt andaktens och minnenas tempel, och ett vallfartsmål för kärleken till den Norrbottniska hembygden" skrev signaturen Piteusis en gång som hyllning till kyrkobyggnaden.
Det var midsommardagen 1934 som kapellet i Gråträsk togs i bruk för gudstjänst, efter många års förfall. Ursprungliga kapellet uppfördes 1650. Några meter norr om kapellet finns en fristående klockstapel från 1938. Gråträsk var tidigare en knutpunkt och omlastningsställe efter transportvägen från Nasafjälls silvergruva till kusten. Därför skulle det där också uppföras ett kapell, som uppges ha kostat 201 daler silvermynt. Under mer än ett sekel samlades här lappmarkens befolkning till gudstjänster, till glädje och sorgehögtider.
Gråträskkapellet förlorade dock i betydelse när Nasafjällsepoken tog slut. Förfallet tog då över.
Gott virke
Under 1820-talet omtalades att kapellet, som minner om silververkets tid i lappmarken, var en ruin. Men den enkla timmerbyggnaden hade dock visat sig vara härdig, stått emot förgängelsens krafter så pass mycket, att det hundra år senare hade stockar upp till en manshöjd. Ruinen kunde även lämna några kärnfriska stockar till återuppbyggnaden. Arjeplogsfödde Petrus Laestadius, präst och missionär bland samerna, yngre bror till Lars Levi Læstadius, omnämner i sina efterlämnade journaler att härdigheten i Gråträskkapellet enligt folktron skulle ha berott på att det kapellet var förtrollat. Laestadius har dock noterat att förtrollningen nog mera berodde på ett gott tjärat virke.
När det nuvarande kapellet invigdes, på det gamla kapellets plats, assisterades biskop Bergqvist av bygdens präster.
- Mycket är förändrat sedan denna kyrka första gången byggdes betonade biskopen, men poängterade att i den från ruiner uppbyggda kyrkan skulle nu denna tidsålders barn få möta Gud i ordet, bönen, sången och sakramenten.
Under en rast i det digra invigningsprogrammet såldes kaffe och smörgås, som iordningställts av byborna. Behållningen från serveringen skulle gå till inköp av en orgel till kapellet.
Drivande präst
I sina avslutningsord berättade biskopen att han några år tidigare rest förbi Gråträsk och sett de gamla ruinerna, och även fått höra från ortsborna att de hade förhoppningar om att byggnaden skulle återuppföras.
- Även jag önskade detta, men aldrig trodde jag att det skulle förunnas mig att uppleva denna önskans förverkligande. Men tack vare ortsbefolkningens idoghet och offervilja står nu kyrkan färdig och jag är glad att jag fick uppleva denna dag, poängterade Olof Bergqvist vid invigningen.
Tanken på att återuppbygga kapellet hade länge funnits hos ortsbefolkningen, som påtalat att det fanns behov av en värdig gudstjänstlokal. Vid den tidpunkt då frågan aktualiserades på nytt fanns det inom en mils radie från Gråträsk 1 200 personer. Den som på allvar tog upp frågan till omprövning var komministern i Långträsk sedermera kyrkoherden i Tärna och Åsele Valentin Nilsson. Valentin Nilsson, som gick ur tiden 1971 och för övrigt gift med en arjeplogsflicka, var en intresserad sällskapsmänniska. Han hade en strävan att ständigt nå ut till människorna i sina församlingar och lära känna deras förhållanden. Han tog Gråträskbornas önskningar på allvar och började bearbeta kyrkopolitikerna.
1924 beslöt Piteå landsförsamlings kyrkoråd att undersöka vad som kunde göras. Påföljande år samlade Valentin Nilsson ortsbefolkningen till ett möte, där det även samlades in 200 kronor till en fond för kapelluppbyggnaden. Samma år upprättades ritningar som följde det gamla kapellets form och konstruktion, med ett något förlängt långhus.
Församlingen sökte 1927 hos kunglig majestät att få en rikskollekt till bygget, men utan resultat. Frågan väcktes på nytt 1932. Då godkändes en stiftskollekt.
Uppbyggnaden av kapellet kostnadsberäknades till 12 450 kronor. Initiativtagarna utlovades då också 25 procents nedsättning på virke, på rot, ett löfte som dock inte infriades. Sedan kyrkorådet 1933 sagt ja till nödvändiga medel kunde arbetet påbörjas.
Gråträskbon Evert Granberg åtog sig byggandet för 11 500 kronor. En av hans anställda, Klas Åman, har vid ett tidigare tillfälle berättat att han fick tre kronor per dag som byggnadsarbetare plus mat och husrum.
Efraim Åkerlund i Norrfjärden var kontrollant och målningsförslaget upprättades av artisten Fritjof Eriksson, Luleå.
Så jobbar vi med nyheter