Flyktingströmmen under det gångna året har på många sätt skapat kaos, men några som valt att vända på steken och se det positiva i det hela är bybor i Glommersträsk.
– Det känns som att det här är bra för hela byn, att vi får spåna fram nya anledningar att hitta på saker, att mötas, säger bybon Mats Klockljung, som också är kontaktperson för en av familjerna.
Nere vid majbrasan förra veckan var första gången de nyanlända fick möta byborna under avslappnade former, men snabbt började diskussionerna hur man kan göra mer. Natalja Soinova, som äger byns värdshus, och hennes Khalmurad Soinov funderade tillsammans med en av byns företagare, Peter Edström, hur man snabbt kunde göra så att nykomlingarna fick bättre koll på Glommersträsk.
– Och då kom det bara kom till min mans huvud, den här idén, säger Natalja.
Sagt och gjort. Några dagar senare sattes planen i verket. Det var nästan fullt inne på Gula Villan när företagare och nyanlända träffades för att äta våfflor och umgås.
– Det är så viktigt hur ortsbefolkningen tar emot de som flyttar in, det är ju till stor del vad som avgör hur det sedan blir. Som jag ser det finns det bättre möjligheter på en liten ort att lyckas med integrationen, jämfört med ett större ställe. Och det är ju så viktigt, säger Bo Lundmark.
– Vi sitter just och funderar om det kan finnas något potatisland där de skulle kunna odla egen potatis, morötter och sådant, om det är någon som vill göra det. Det är viktigt att de har sysselsättning, och känner sig mer dragna att vara på orten, säger Bo.
Peter Edström funderar om rundvandring på hans företag GK Door kan vara intressant för de nyanlända.
– Så de får se vad det är vi gör här tänker jag, säger han, och Bo tycker det låter som en idé även hos honom. Bybon Farhad Sahandi erbjuder sig snabbt att följa med som tolk. Han kommer från Iran men är sedan många år bosatt i Glommersträsk, och att han kan tala persiska med de nyanlända från Afghanistan har gjort honom till en stor tillgång i byns integrationsarbete.
– Utan honom hade det varit svårt att nå de afghanska familjerna, men nu känner de sig så välkomnade. Vi har fantastisk tur att vi har honom i byn och att han vill vara med kring detta, säger Mats Klockljung.
Farhad får också frågor från bybor om det finns något som behövs, om de kan hjälpa till med något.
– Har ni kläder, leksaker och böcker, särskilt böcker med bilder som man kan peka på: jättebra! De har förstått att utan ett språk så kommer de ingenstans, säger Farhad.
För Gula Villans ägare Natalja vad det inte helt självklart vad hon skulle bjuda på.
– Först funderade jag på mat, men vet att det kan vara svårt i sådana här sammanhang. Att hitta något som alla äter är nästintill omöjligt. Så kom vi på fika med våfflor och jag tycker det blev bra, säger hon.
Hon och hennes familj har bott Glommersträsk i sex år och trivs jättebra. Hennes make Khalmurad berättar också om hur det var när de kom till Sverige, och hur mycket det kan betyda att bara bli hälsad på.
– Vi kom med hela familjen 1995 och jag hade en påse i varje hand, det var allt. Men jag vet hur viktigt det är att bara hälsa på varandra, vilken skillnad det gör. När vi först kom hit förstod jag ingenting. Jag känner inte dig, du känner inte mig. Varför säger du hej? Jag minns att jag tänkte, att det är helt otroligt vilket land vi har kommit till. (NN)