Förra året bestämde sig Ola för att tillsammans med sin bror ansöka till viktminskningsprogrammet Biggest loser.
Ola har sedan barnsben haft övervikt och säger att han gått upp ungefär 10 kilo varje år. När han var 15 år vägde han 150 kilo, något som tre år senare minskat till 130 när han ansökte till programmet.
Först fick de besked att de inte kommit med i programmets första uttagning, men var placerade på reservplats. En dag fick Ola ett samtal om erbjudande att delta i programmet då en av de ordinarie hade lämnat av personliga skäl.
– Jag hade en och en halv timme på mig att packa och jag tvekade aldrig om att säga ja. Min bror tyckte också att det var jag som skulle åka, säger han.
Deltagandet har varit en berg- och dalbana och flera gånger har han varit nära att åka ut men lyckats hålla sig kvar. Mycket då de andra deltagarna inte såg honom som någon stor tävlingsmänniska, något som han menar gör det extra skönt att vinna hemmapriset.
– Att få bevisa motsatsen kändes för jäkla roligt. Alla ska sluta att vara så fördomsfulla. Jag kanske inte var mest tävlingsinriktad i de olika tävlingarna, men i det stora hela var jag ju verkligen med och kämpade hårt.
Du åkte ut precis innan finalen, med bara 100 grams marginal. Hur kändes det?
– Bitterheten gick snabbt över faktiskt och eftersom det var så lite kändes det också som att det kunnat vara jag som var i final. Jag är lika bra som dem. Jag var väldigt målmedveten inför hemmapriset när jag kom hem, promenerade två–tre timmar varje dag samt så en timmes högintensivt pass.
Hur såg dagarna ut inför hemmaprisfinalen?
– Ena dagen tog ju träningen upp all tid. Då var det tre hårda pass och i princip inget annat. En annan dag kunde det vara några timmars jobb eller att träffa kusinbarn och då blev det oftast bara en långpromenad.
Har den här livsstilsförändringen påverkat omgivningen?
– Det har absolut funnits reaktioner runtomkring på att jag har förändrats. Kanske i en negativ mening för att jag tar hand om mig själv och spenderar mer tid med mig själv. Det har varit en del kommentarer att så här svårtillgänglig var jag inte förr och jag är ju inte som förr, men ändå är jag det. Jag måste få vara med mig själv, jag vet nu att jag behöver det.
Vad trodde du innan invägningen om dina chanser?
– Jag hade faktiskt inte så stora förhoppningar att jag skulle kunna vinna, men när jag kom och träffade alla såg jag ju att alla inte hade gått ner lika mycket som jag trott att de skulle, så då fick jag i alla fall lite hopp.
Ola kom hem från slottet i november och programmet för hemmapriset spelades in i slutet av januari. Under tiden har det varit förbjudet att posta några bilder av sig själv i sociala medier. Något som känts konstigt, menar Ola.
– Jag gillar ju att lägga upp bilder och nu har jag inte lagt upp någon bild där jag är med sedan augusti förra året. Det är ju helt galet!
Är du orolig för att falla tillbaka i gamla ovanor?
– Jag har slutat tänka på hur jag ser ut och jag har svårt att tro att jag skulle gå tillbaka till ett ohälsosamt liv. Jag tänkte betydligt mer på ytan förut och jag tror det berodde på att jag exempelvis inte kunde hitta kläder hur som helst. Det behövde planeras. I dag kan jag gå in i vilket butik som helst och veta att det finns något där som passar. Det har varit en stor omställning, men det kan också vara just det som gör att det inte längre känns lika viktigt.
Vilken förändring under den här resan har varit den största?
– Jag har fått en ny vän och det är jag själv. Jag ser mig inte som en fiende längre. Jag är tacksam över att ha det bra. Vaknar jag en morgon och allt känns trist så vet jag hur man kan få upp motivationen igen.