"Ni kommer att gräva guld i Sverige, allt ni behöver betala är 500 euro och sätta er på bussen". Ungefär så lät det när Sergei Dorozhinsky tog beslutet att åka till Sverige för att plocka bär.
Trodde inte
Aldrig hade väl han kunnat tro att han skulle hamna i ett kalt omklädningsrum med elva andra ukrainare. Men när det inte finns några alternativ och pengarna är slut, då tar man det som bjuds.
- Det är varmt och vi har tak över huvudet, säger Dorozhinsky.
Sergei har läst medicin i Kanada och pratar riktigt bra engelska, och han berättar om en resa som få skulle göra om man vetat vad man gett sig in på. Via en agentur i Ukraina kom han i kontakt med bärplockningen i Sverige. 500 euro i deposition ville agenturen ha för vad man sa skulle räcka till resan, boendet och hyrbil i Sverige. Flera månadslöner för en inkomsttagare i Ukraina. Men Sergei hade hört att det gick att tjäna mycket pengar på bärplockningen och chansade.
- Jag tog av våra besparingar, berättar han.
Bar backe
Men när han passerat gränsen till Polen och fått sitt visum blev de lämnade på bar backe. Pengarna fick han inte se igen, inte heller guiden som skulle följa dem hela vägen till Glommersträsk. Han fick en karta och en enkel vägbeskrivning, punkt slut. Sergei, som fortfarande tänkte på pengarna som väntade i Sverige, tog färjan över till Stockholm och tog sig därefter med tåg och slutligen med buss till Glommersträsk. För att mötas av nästa chock.
- Jag använde mina sista tusenlappar, som egentligen var menade som matpengar och buffert, till resan hit. När jag kommer Glommersträsk får jag veta att boendet inte alls är betalt och att man måste betala 14 nätters förskott. Omöjligt, jag har ju inte en krona.
Arga och besvikna satte de sig i busskuren utanför matvarubutiken i Glommersträsk för att undkomma regnet. Det var då Kenneth Fjellström råkade passera.
- Jag såg en bunt folk som såg förvirrade ut, så jag gick dit och frågade vad som stod på.
Fjellström är ordförande för Glommersträsks idrottsförening och är idrottslärare i byn. Han ställde genast ishallens omklädningsrum till förfogande, och såg till att samla ihop tillräckligt många tältsängar för att räcka till tolv personer.
- Egentligen måste det ju tas ett beslut i styrelsen, men jag kunde bara inte lämna dem där, säger han.
"Vänta på bären"
Och nu då? Boendet är gratis men provisoriskt, några i Sergeis sällskap hade tagit med sig mat hemifrån som de delat på. Lite har de fått från Fjellström.
- Vi har inget annat val än att vänta på att bären ska mogna så att vi kan jobba ihop pengar till resan hem. Det här är helt sjukt, vi är i ett av världens rikaste länder och lever i misär. Hade jag vetat att det skulle bli så här och hur dyrt allt är i Sverige, hade jag givetvis aldrig åkt, säger han.
- Är inte det här människoslaveri så vet jag inte vad som är det, säger Fjellström. Någon tjänar bra pengar på att lura folk i Ukraina, och när de kommer hit blir det vi som får ta hand om problemen som uppstår. Det är inte okej.