Ungdomar är lika med gnällspikar

Sverige och Finland är två unika länderna i världen som har en kostnadsfri skollunch för oss elever. Vi behöver inte betala ett skit medan vi får äta hur mycket vi vill. Det finns ingen gräns. Är jag vrålhungrig eller om min favoritmaträtt serveras så får jag äta hur mycket jag vill, jag får till och med slänga hur mycket jag vill utan att någon säger till.

Inte nog med detta så får vi alltid ta del av ett stort salladsbord. Ananas, morötter, keso, tomater, gurka, pizza- och pastasallad kan man mumsa i sig om inte maten smakar, samt hårdbröd och mjölk.
Och till dem som vänder i dörren så fort man får syn på att det står vegetariskt på menyn: man dör väl inte av att inte äta kött en gång i veckan? Det är inte så farligt att pröva något nytt, grönsaker gör oss knappast dummare.

Varför inte skänka en tanke till de svältande barnen i fattiga länder som inte får i sig någon mat överhuvudtaget? Är det verkligen så hemskt för oss att stoppa i oss den där soppan? Inser ni hur oerhört bortskämda vi egentligen är?
Visst har man stött på hemska köttfärslimpor och någon f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-d laxgratäng under sina år här på Strömbackaskolan, men nej, jag förstår inte längre varför vi klagar så mycket. Så farligt är det inte. Det serveras ju inte ens ärtsoppa.