Åsa Axelsson är gymnasielärare och bor i Umeå med sin man och fyra barn. Hennes bok ”Jag lämnar ekorrhjulet” är en snackis runt om i landet. Allt började med en utbrändhet.
– Jag var en förnekare. Min chef och omgivningen sa till mig att jag borde ta det lugnt, men det gick ju inte. Vad menar människan, tänkte jag, jag måste sköta mitt jobb, gå på mina fyra barns utvecklingssamtal, planera kalas, skjutsa till aktiviteter, säger Åsa Axelsson.
Hennes mamma fick cancer i samma veva som hon gick in i den berömda väggen. Hon säger att hon hade tio olika sjukdomssymtom som konstant halsbränna, migrän, magkatarr, ångestattacker och gråtattacker.
– Jag var 48 men kände mig som 84, säger hon.
Åsa Axelsson blev sjukskriven men fortsatte att skriva dag som natt och att planera sin vikaries lektioner.
– När det släppte rasade jag ihop, säger hon.
När de tre månaderna av sjukskrivningen tagit slut och hon skulle börja arbeta igen fick hon veta att hennes mammas cancer hade spridit sig.
– Då rasade jag ihop - igen, säger hon.
Det resulterade i en ytterligare sjukskrivning då hon omväxlande var hos föräldrarna i Gällivare eller hemma i Umeå hos familjen.
– Mamma dog och när begravningen var över rasade jag ihop en tredje gång och det är där boken börjar, säger Åsa Axelsson.
Hon kände att hon inte skulle orka gå tillbaka till arbetet och bad om att få stanna hemma och blir hemmafru. Till slut gav hennes man med sig under förutsättning att hon räknade på hur de kunde överleva på en lön. Det gjorde hon. Duscharna blev femminutersduschar, hon plockade bär och syltade, odlade egna grönsaker och började klippa barnen själva. Totalt genomförde familjen 42 livsförändringar under året.
Utgifterna minskade, det enda de inte kompromissade bort var resor till deras föräldrar.
– Min man ville inte kompromissa bort sina luncher, så dem fortsatte han med, säger Åsa Axelsson.
Hon säger att påtandet i potatislandet, bärplockningen och annat som hennes generation anser vara ”bakåtsträvande” är vad som gjorde henne frisk.
– Jag kom in i en rytm som jag aldrig upplevt innan. Var det soligt kunde jag jobba i trädgården, regnade det satt jag inne och läste om pensionssparande eller bakade bröd, säger hon.
Hon säger att hon fått en tankeställare och är glad över att det blivit en debatt om det prestationsinriktade samhället.
– Hur är det med jämställdheten när det är främst kvinnor som blir sjuka, hur kommer det sig att så många mår dåligt i dag. Mitt nästa mål är att bli självförsörjande på grönsaker. Livet är spännande, jag känner mig som 29 igen, säger hon.