Sedan september bor Peter Klein i ett rum på Strandgårdens missbruksboende i Gäddvik med sina gitarrer och en förstärkare.
PT:s picknickfilt ligger utrullad vid älven utanför Strandgårdens missbruksboende i Gäddvik där Peter Klein bor sedan september ifjol.
Den akustiska stålsträngade gitarren är med ute i solskenet och Klein serverar ett potpurri av egenskrivna låtar. Han sjunger bra. Texterna är starka. Peter är nykter, drogfri, motiverad och beslutsam.
– Knarket är ett avslutat kapitel. Jag är äldre nu, snart 60 och kroppen tål inte mer. Men man måste själv vilja och från september har jag varit helvit.
Egentligen är det förunderligt att Peter Klein fortfarande står och sitter upprätt. De flesta av hans gamla polare har fallit offer för drogerna och själv har han balanserat nära gränsen vid åtskilliga tillfällen.
– Jag kan nog räkna till åtta-nio överdoser då jag sett döden i vitögat. Jag har haft tur som klarat mig, konstaterar han.
En tidig upplaga av Sun Cats (1980). Peter Klein, överst till vänster, tillsammans med Lennart Nordvall, Harri Karlsson, Mikael Sjöberg, Ola Bergman och Christer Dahlbäck. Röda plattan är bandets första singel som kom 1982.
Det regelbundna festandet kom tidigt in i Peter Kleins liv när han som musikbegåvad 15-åring var med om att starta Sun Cats, rockabillybandet som gjorde succé, fick tv-tid, skivkontrakt, massor av spelningar över hela Skandinavien och chansen att vara förband åt självaste Boppers.
– Jag lirade elgitarr och det var hur kul som helst. Gelé i håret, balla kläder, kändisvibbar och party mest hela tiden.
Men festandet hade en tendens att accelerera – och såvitt Peter minns var han nog den som partajade mest.
– Det blev allt tyngre grejer och så gott som regelbundet. Men jag skötte alltid spelandet även om jag aldrig var nykter eller drogfri. Det gick på rutin, säger den allsidige elgitarristen som också lirade ståbas på gehör och ibland även trummor.
Tanken är att göra gästspel ute i skolorna i Piteå framgent, där Peter Klein och kompisen Mikael Lifvakt ska spela egen musik, samtidigt som Peter tänker berätta om sin drogproblematik och alla dess konsekvenser.
Efter några år med Sun Cats erbjöds Peter Klein en plats i Members orkester, med mängder av dansspelningar och stadigvarande inkomst.
– Jag skulle bli farsa och en säker inkomst avgjorde saken. Tänk att kunna leva på sin hobby, hur coolt som helst. Det blev totalt sju år i Members och bitvis var jag nära att jobba ihjäl mig. Det var full fart med amfetamin dagtid, paletter av opiater på kvällarna och givetvis alkohol som alltid funnits med.
"Knarket är ett avslutat kapitel. Jag är äldre nu, snart 60 och kroppen tål inte mer. Men man måste själv vilja och från september har jag varit helvit", säger Peter Klein.
Till slut gick det inte. Familjefadern Peter Klein drogs allt djupare ner i drogträsket med heroin och ett brett batteri av droger. Karusellen orsakade djupa spår på alla plan i Kleins leverne.
– Det är klart att mitt mångåriga drogmissbruk inte fört något gott med sig. Jag har suttit av ett par år på kåken och det är inget jag är stolt över. Alla domar har varit kopplade till droger och alkohol. Jag har gjort folk illa och det ångrar jag givetvis, liksom förlusten av tid tillsammans med barnen. Sammalika över att mina föräldrar hann dö, fyllda av oro, utan att få se den person jag är i dag.
"I botten har jag även en svår adhd-problematik som jag inte fixar utan behövlig medicin", förklarar Peter Klein.
I höstas separerade Peter Klein ifrån sitt femte längre parförhållande. Sedan dess bor han i ett rum på Strandgården i Gäddvik med sin förstärkare och många gitarrer.
– Jag gör inte mycket annat än skriver musik. Det är ren terapi. Av hundra låtar kanske tio blir nåt i slutändan. Jag bollar mycket idéer med min kompis från tiden i Sun Cats, pianisten Mikael Lifvakt som har en egen inspelningsstudio hemmavid.
Idag präglas vardagen av att spela, skriva och sjunga egna låtar. Musik istället för missbruk, deklarerar Klein, 57 år.
– Längre fram i sommar ska jag flytta tillbaka till Piteå, är det tänkt. Jag och Micke har pratat med skolväsendet om att åka runt i skolorna, spela egen musik samtidigt som jag ska prata om min drogproblematik.
– Det här är nog det närmaste jag kan komma det jag en gång drömde om att bli, musiklärare.