Långturen till Nordkap är en av många cykelturer för Tim Björkenskär. Idén till vintercykligen fick han i öknen.
Äventyrslysten kan man minst sagt kalla 31-åringen, som på onsdagen nådde Piteå med sitt 50-kilosekipage. Så sent som i våras trampade Tim Björkenskär hundratals mil från Kapstaden i Sydafrika till Nairobi i Kenya.
– Äventyren har alltid lockat. Det har hela tiden funnits i bakhuvudet, att sticka i väg på de här resorna, berättar Tim.
I 40 graders hetta mitt ute i öknen drömde han om snö, is och kalla vindar. Och så fick det bli.
Natten mot onsdagen har Tim spenderat i tält en bit utanför Älvsbyn. Det har bjudits på snöfall och en hel del hade lagt sig över tältduken när han vaknade för att fortsätta resan mot Piteå. Här väntar en god natts sömn – under tak.
– Jag har min farbror i Piteå så det är honom jag ska besöka. Min andra farbror bor uppe i Kiruna. Då hade jag sovit ute i nästan tre månader i sträck när jag fick hoppa in i en bastu och sedan sova under ett varmt täcke. Man glömmer nästan hur det är att vara varm.
Tims resa startade i Göteborg i oktober. Därifrån tog han sig till Litauen och cyklade sedan upp genom Lettland och Estland och vidare genom Finland. Målet: Nordkap i Norge.
– Det har varit mycket nytt att tänka på. Men jag tycker faktiskt att det har gått helt fantastiskt.
Planen var att vara hemma vid västkusten igen lagom till jul, men den gick i stöpet.
– Så det blev ett väldigt ensamt julfirande ute i vildmarken i Norge. Men roligt var att jag faktiskt träffade på en annan cyklist, en man från Turkiet, just på julafton. Vi cyklade åt motsatt håll men stannade till och pratade en stund, tills det blev för kallt.
Den här cyklingen har han på ett sätt sett som en testrunda, för att se hur en vintertur ska genomföras. Tanken är att han senare ska göra en vintercykling från Tadzjikistan till Mongoliet.
Tim förklarar att det gäller att vara i rörelse i stort sett hela tiden ute i kylan. På kroppen sitter lager på lager, men när det som den senaste veckan varit omkring 30 minusgrader biter det ordentligt ändå.
– Jag har löst det genom att helt enkelt inte stanna, knappt ens för att dricka vatten. Jag cyklar tills att jag är nära kollaps nästan, när jag inte orkar mer slår jag läger.
Han har satt sig på cykeln nästan varje dag och omkring fem till tio mil i taget har det blivit. Men några ofrivilliga pauser har han också tvingats ta.
– De sista tio kilometerna innan jag nådde Nordkapplatån blåste och snöade det så mycket att vägarna stängde. Jag fick ligga och vänta ut det i 30 timmar, sen stack jag i väg till platån mitt i natten när det lugnat sig.
Det låter lite som ett antiklimax?
– Tvärtom. Det blev den tuffaste delen på resen och det var en otrolig känsla när jag nådde målet.
Under ett litet fönster i en storm, mitt i natten tog sig Tim upp till Nordkapplatån, efter 30 timmars väntan bara tio kilometer därifrån.
Även om kylan varit hård har det inte varit en så stor prövning som Tim först trott. Men vinden är något helt annat.
– Man inser att man bara är en liten naken apa här ute i vilda världen. Man har inte mycket att säga till om när det blåser storm. Vid några tillfällen har det gällt att skärpa sig och inte göra några misstag. Om snöbollen börjar rulla går det snabbt, och då kan det gå illa.
Det har inte handlat om någon dödsångest, påtalar Tim. Men det kan bli ensamt där ute.
– Även jag blir lite sällskapssjuk när man inte har någon att prata med på länge. Men sen dyker det alltid upp tillfällen längs vägen, säger Tim.
Tim tycker om att se nya vyer. Han cyklade därför genom Baltikum och Finland på väg till Nordkap, och genom Sverige på väg hem.
Han minns tillbaka på den nog värsta stunden på resan – och hur det samtidigt ledde till ett fint möte att bära med sig.
– Det var också uppe i Norge. Det blåste storm och kom 40 centimeter snö på en natt. Jag vaknade fem på morgonen av att en tältpinne knäcktes och där låg jag med ett tält med massor av snö över mig. Jag försökte klä på mig under tältduken för att gå ut och kolla läget. Då var inte humöret på topp.
– Men folk är otroliga. Senare den dagen stannade jag till vid en liten lanthandel och där träffade jag en kvinna som berättade att hon hade en camping en bit bort och att jag kunde få en stuga för natten. Helt gratis! Det är flera sådana tillfällen som verkligen värmer. När man behöver det som mest dyker det upp, säger Tim.
I Piteå passar Tim på att få sällskap och tak över huvudet hos sin farbror.
I dagarna fortsätter cyklingen hemåt, men planer på nya resor har han redan. Faktum är att Tim när han inledde den här turen, såg det som ett test.
– Nordnorge var ju ingen dans på rosor, det var riktigt hårt det med. Men nästa stora äventyr tror jag blir Tadzjikistan till Mongoliet via Kirgizistan, Kazakstan och Kina, att cykla det genom bergskedjorna på vintern.