Att veta vad man ska göra i framtiden är inte ett enkelt val för alla.
Vi som varit där minns känslan och allt väsen när höstterminen i årskurs nio närmade sig sitt slut och det plötsligt var dags att fundera på vad man ville bli när man blev stor, vilken linje man skulle gå på gymnasiet. Vissa hade planen om yrkeslivet klar sedan de var fem år gamla, medan andra knappt hade börjat fundera.
Man blev förvånad över alla möjliga inriktningar och variationerna det gick att välja mellan, några hade man inte ens hört talas om förut. Sakta smög sig insikten på, att betygen hade en mycket större betydelse än man kunnat ana och även den mest skoltrötte satte fart på pluggandet.
Det fanns SYVare, vägledande föräldrar och broschyrer vart än man gick, som hjälpte mer eller mindre. Man gick med många funderingar inför detta val. Vill jag jobba efteråt eller plugga vidare? Softa eller kämpa? Vill jag ens stanna kvar i Piteå?