Ronny Forsberg släpper ut hunden Taggen ur bilen som är märkbart ivrig att få komma iväg. Han skäller men tystas snabbt ner. Det gäller att vara tyst i skogen så älgarna inte skräms iväg.
Tidigare har två stora älgar skymtats i området.
- Jag såg dem på ungefär 150 meters håll, säger jägaren Mikael Westerlund som är på väg till sitt pass.
Blängde på varandra
Först såg han en älg. Mikael blev uttittad och ställde sig blixtstilla när den andre älgen plötsligt reste sig upp. Det var i snårig terräng och på för långt avstånd för att skjuta. Älgarna och jägaren blängde på varandra en lång stund innan älgarna till slut gick sin väg.
Kan bli nummer 50
För Ronny Forsbergs del är ytterligare en skjuten älg hans 50:e. Fast det tycker han själv inte är så märkvärdigt. Men han lyfter fram Taggen som hjälpt honom att skjuta åtminstone 30 av dem.
- Det här är en otroligt duktig hund, säger han.
Taggen är nio och ett halvt år och har hunnit med många älgpass tillsammans med husse. Ute i skogen, sökande efter älg, där trivs han. Så fort Ronny Forsberg tar bort kopplet är han snabbt på väg ut i skogen och det tar inte lång stund innan han får vittring, troligtvis på älgarna som synts samma morgon. Husse följer noga via hundpejlen och meddelar sina jaktlagskamrater via walkie talkien.
- Nu är han 300 meter fram, säger Ronny Forsberg och läser av pejlen.
Undertecknad, som är på sin första älgjakt, anar att spänningen stiger när Ronny meddelar:
- Gör er beredda, han är i riktning mot jaktkojan.
Spänd väntan
Taggen rör sig snabbt, avslöjar pejlen. Nog är han efter en älg alltid.
- Nu ska vi se här, åh jävlar nu kommer de hitåt.
Snabbt skyndar jägaren, fotografen och reportern upp till vägen igen. Har vi tur kanske vi får se en älg. Vi väntar. Det är tyst och man hör bara andetagen efter den raska turen från skogen och en försiktig vind som fladdrar i träden. Det går en stund och pejlen visar att Taggen byter riktning och är på väg bort. Vi förflyttar oss med bil för att ta oss närmre. Efter en stunds avvaktande slår vi oss ner i en skogsbacke och dricker kaffe i solen. Ute i skogen jobbar Taggen på. Ronny är övertygad om att hunden är efter en älg för annars återvänder han alltid efter 15-20 minuter till hundföraren. Det gör han inte den här gången.
Efter en stund börjar dock Ronny ana att Taggen tappat älgarna. Och mycket riktigt. Älgarna har tagit sig över Rokån och där kan inte hunden följa efter. Ett nytt försök görs på ett annat ställe. Vi stannar på en blöt myr och avvaktar. Det är knäpptyst när en humla plötsligt surrar förbi. Ronny lyssnar och spanar sig omkring. Då och då checkar han av pejlen som ger ifrån sig ett kort pipande ljud, söker av och avslöjar Taggens position.
Diskuterar förmiddagen
Den här förmiddagen lyckas inte jaktlaget skjuta någon älg. Men en älgjägare ger inte upp hoppet, förklarar jaktlagets ledare Nils Pettersson. Strax efter halv elva på förmiddagen samlas laget i jaktkojan för att äta och vila inför eftermiddagens pass.
- Första morgonen är alltid speciell. Det här har man väntat på ett helt år, säger Vivianne Granberg, lagets enda kvinnliga jägare.
Över öppen eld i jaktstugan tillagas dagens lunch. Pannkakor, fläsk, korv och blodpalt anas i stekpannorna. Det tar på kraften att vara ute i skogen, menar jägarna.
Uppskattad gemenskap
Taggen har otur med första vittringen.
- Det är bättre om hunden får syn på älgen före passaren. Älgen blir stressad av människor, förklarar de vana jägarna.
Jägarna diskuterar hur förmiddagen gått, berättar om tidigare jakthistorier och det märks tydligt på gänget att halva grejen med jakten är gemenskapen. När de träffas efter avslutat pass och delar med sig av dagens betraktelser från skogen.
Det blir ingen älg.
- Men vi hade i alla fall tur med vädret, säger Roland Granberg
leende.