Underbar tid med fiske och umgänge

I söndags tog mitt månadslånga fiskeäventyr vid Arjeplogsströmmarna slut för detta år. Det har varit en underbar tid där jag fått ägna mig åt det bästa jag vet - fiske, fjällvandring, umgänge med kära och nära och sist men inte minst självvald ensamhet i en vacker och avstressande miljö, vilket med åren blivit allt viktigare för mig. När det gäller själva fisket började det mycket bra. I princip varje dag lyckades jag lura en storöring till hugg och sammanlagt fick jag elva öringar på mellan 1,2 kilo och 4,4 kilo. Av dessa var åtta över 2,7 kilo. Sista veckan blev det däremot inte någon stor fisk, delvis för att jag tror att det inte fanns många kvar.

För mig som har tillgång till ett vatten med så mycket stor fisk har det blivit allt viktigare att bedriva någon form av fiskevård. Därför tar jag aldrig upp mer än tre stora fiskar per år. Min självvalda begränsning gäller även mindre fiskar. Dagligen ser jag fiskare som plockar "röde och rått" och lämnar strömmarna med kassen full av småfisk. Beklagligt. Ska vi få en bra återväxt måste de små fiskarna få en chans att bli stora.

Lika beklagligt är det att förvaltaren av Arjeplogsströmmarna, Arjeplogs allmänning, väljer att satsa på ett minikraftverk istället för på långsiktig fiskevård. Det börjar nämligen vara dags för det om strömmarna ska bibehålla den höga klass de gör nu. Fisketrycket i år har varit mycket hårt och till skillnad från några år tillbaka är det allt fler "fiskeproffs" och då framför allt flugfiskare som söker sig hit, vilket innebär att allt fler öringar också fångas. Enbart under en natts fiske i Bjäkkas fångades åtta stora öringar. På tio dagar gör det 80 stora firrar. Det säger sig själv att om alla dessa fiskar tas upp blir det inte mycket fisk kvar som kan fortplanta sig.

Det finns en stor fördel med att allt fler flugfiskare, som kommer från hela landet och även övriga Europa, sökt sig till strömmarna - de är oftast redo att acceptera att all fisk inte får tas upp. På många ställen i övriga Sverige och kanske framför allt i Europa, Nya Zeeland och USA, är det en självklarhet att släppa tillbaka fisken. Därför tror jag inte att det skulle vara några problem att införa begränsningar när det gäller uttaget av fisk. Man skulle till exempel avsätta vissa sträckor med enbart catch and release. Det skulle i sin tur leda till att dessa strömmar med åren fick ett allt bättre fiske och därmed blev ännu mer attraktiva för sportfiskarna. Det i sin tur skulle innebära att priset på fiskekort på sträckor med catch and release skulle kunna höjas kraftigt.

När det gäller fiskekortet är det för övrigt många med mig som tycker att priset på fiskekortet i Arjeplogsströmmarna är alldeles för lågt. De flesta av oss skulle betala betydligt mer för att få fiska i strömmarna - förutsatt att det bedrivs en vettig fiskevård. Jag har till exempel hört rykten om att det finns nätfiskare som tar upp hundratals öringar varje år - helt förkastligt på många sätt.

Det här är några funderingar kring hur fisket i strömmarna skulle kunna bli bättre och kanske framför allt hur det redan nu förträffliga fisket ska bibehållas även i framtiden. Det är beklagligt att se hur ett vatten som Arjeplogsströmmarna misskötts. Lika beklagligt är det när man inser att de styrande i Arjeplog, stora delar av näringslivet och kanske framför allt Arjeplogs allmänning, inte insett vilket fantastiskt öringsvatten som strömmarna är - troligtvis ett av Europas bästa. Satsa på långsiktig fiskevård, marknadsföring, anlita guider och jag garanterar att Arjeplogsströmmarna på lång sikt skulle ge betydligt mer pengar till Arjeplog än ett minikraftverk. Gör ett studiebesök till Vindelälvens övre delar - där är öringen redan värd sin vikt i guld.