ARJEPLOG
Det blir också en annan upplevelse när biopubliken får prata med de som medverkade i filmerna. Lotta Ramel, som spelade sin egen mamma i filmen och var gift med Ted Gärdestad i sin ungdom skulle ha varit i Arjeplog. En förkylning gjorde att hon inte kunde komma, men Cecilia Nilsson ringde upp henne efter filmens slut och frågade bland annat om vad som var sanning i filmen.
– Det här är en spelfilm och inte en dokumentär och då får man räkna med att allt inte är sanning, men mycket av det som sägs i filmen är min sanning, Jag tycker att huvudsaken är att man visar Ted som den varma människa han var och det tycker jag att de har lyckats med väldigt bra, sa Lotta Ramel.
Hon berättade också för biopubliken att skildringen om bröllopsnatten var sanning, men det hände mycket mer än det som visas på filmen. Vad hon syftar till är när Ted Gärdestad skadade sig på byxgylfen. Hon berättade också om alla försök som hon gjorde för att hjälpa honom, men att de till slut fick åka till sjukhuset som ordnade det hela väldigt snabbt och bra.
Hon fick också frågan om scenen där Ted Gärdestad och Povel Ramel sitter och spelar piano hade hänt på riktigt.
– Det har aldrig hänt. Däremot stämmer skildringen av hur bra han trivdes hemma hos oss. Han älskade att vara hos oss. Inte heller morgonmötet med Povel är sant. Det gjordes bara för att göra en bra historia bättre, sa Lotta Ramel.
Happy Jankell spelar Lotta i filmen.
– Jag tycker det är roligt att se Happy spela mig för det är så på kornet som jag var då, vi var väldigt unga, jag var bara arton år när vi gifte oss och tjugo när vi skildes, säger Lotta Ramel.
Under alla år har Lotta Ramel haft kontakt, om än sporadiskt, med Ted Gärdestads familj.
– Jag är övertygad om att om Ted levt idag så hade det här aldrig hänt, för vården ser ju annorlunda ut idag. Då talade man överhuvudtaget inte om psykiska sjukdomar, säger Lotta Ramel.