Religiös familjefar med smak för kulturen

Enligt många är Håkan Marklund = Festspelen i Pite älvdal. Han har jobbat med festivalen i ett 20-tal år och brinner fortfarande för kulturevenemanget - kanske mer än någonsin tidigare.
Hur orkar du?
- Jag är långt ifrån ensam, arrangemanget bygger på teamwork. Festivalen pågår runt vecka 27 varje sommar och just nu är det en period när man somnar med Festspelen och vaknar med Festspelen. Mitt engagemang började med att producenten Curt Nilsson ringde mig och ville ha hjälp med att få ekonomi i evenemanget. Jag sa ja utan att riktigt veta vad det handlade om. Ingen visste vad kultursponsring var på den tiden och företagen stod ofta som frågetecken när jag presenterade våra förslag.
Jobbar du mycket?
- I genomsnitt blir det nog 50-60 timmar per vecka, men jag försöker att trappa ner. Jag trivs med mitt jobb och träffar många intressanta människor genom det. Nackdelen är att det blir många tillfälliga möten - det är svårt att upprätthålla kontakten med alla. Jobbar jag inte med företaget så snickrar och bygger jag i stället. Huset har jag ritat och byggt själv, med viss hjälp förstås. Snickerierna är ett fritidsintresse och just nu bygger jag på ett garage bredvid huset. Garaget är jag faktiskt lite stolt över, jag har försökt göra det mesta själv.
Du sysslar ju mycket med marknadsföring. Vad är knepet med att sälja in saker?
- Det handlar nog mycket om social kompetens. Möten med människor är viktiga och att bygga upp ett förtroende är ett måste. Man brukar ju säga att alla goda ting är tre och precis så är det att marknadsföra evenemang här i Piteå:
1. Publiken. Många artister strör lovord och menar att Piteborna är kunniga och lyssnande.
2. Företagsklimatet. Här inser man att det inte räcker med att satsa på idrotten. I Sverige får ofta kulturen stryka på foten till förmån för sporten.
3. Kommunen. Den inser att kultur är viktigt och det säger jag inte bara för att man ställer upp ekonomiskt.
Hur var din uppväxt?
- Vi bodde i Södra Tuvan sju kilometer öster om Skellefteå. Religionen var viktig och mycket kretsade kring byns bönhus. Det är jag tacksam för i dag - jag jobbar ju en del inom kyrkan. Julturnén med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp var ett sådant tillfälle.
Är du fortfarande religös?
- Självklart, för mig finns inget alternativ. Att jag är kristen visar jag genom att vara glad och att det finns något inom mig som lyser igenom. Det är ett privilegium att gå till kyrkan. Nutidsmänniskan behöver stanna av och tänka efter lite i dagens stressiga samhälle. Jag är lite gammelmodig och vill bevara söndagen som vilodag. När jag växte upp var det ingen som klippte gräsmattan på en söndag och jag försöker bevara den traditionen - dock med lite blandat resultat.
Jag vet att du är idrottsintresserad. När blev du det?
- Det har jag varit sedan barnsben. Skellefteå är en idrottsstad och jag gick i skola med Hardy Nilsson och hade en granne som var svensk mästare i längdskidåkning. Skidåkning är en härlig sport. Man är ute i naturen och försöker få den egna kroppen att prestera toppresultat - det är en individuell idrott som kräver väldigt mycket. Jag åker fortfarande och ser Skellefteå AIK spela ishockey - jag är glad för att de är i Elitserien. Jag sponsrar Luleå Hockey eftersom jag vill att de också ska vara med där.
Du var visst en lovande hockeyspelare själv i unga år, stämmer det?
- Vem har sagt det? (Skratt) Jag spelade i skollaget med Hardy Nilsson och grabbarna - det var mycket hockey på den tiden. Så fort man öppnade dörren hemma var det idrottsfolk i farten och man drogs med. Jag slutade när andra intressen kom emellan. Jag hade förmånen att kunna spara ihop till en ny Mustang när jag var 19-20 år. Den tog mycket tid.
På tal om Mustang, du gillar motorer va?
- Motorer fascinerar mig och jag älskar att köra bil, det är helt underbart. Tyvärr är det inte så miljövänligt. Jag var med om en MC-olycka tillsammans med min dotter Sarah för länge sedan. Vi blev påkörda av en bil. Poliserna som kom till platsen sa att vi hade änglavakt och skulle vara glada som överlevde. Jag har inget emot motorcyklar, men de är inget för mig. Att dra på sig skinnställ mitt i sommaren gillar jag inte - jag vill vara fri och paddla kanot eller åka båt. Köra skoter älskar jag däremot, det ger en enorm frihetskänsla. Jag föredrar fyrtaktare, det är bättre för miljön.
Visst har Festspelen haft motortema?
- Jo. Jag var inte involverad den gången, men jag var där. Det var fantastiskt. Jag har också haft förmånen att åka till USA och se Nascar två gånger. En motortävling med uppåt 180 000 åskådare är mäktig och ett minne för livet. Det var mycket kringarrangemang - helikoptrar som flög och en utställning stor som fyra Noliamässor.
Hur är det att bilda familj på äldre dar?
- Fantastiskt, jag är jätteglad. Jag hade ingen aning om att det skulle hända mig när jag åkte till Thailand för ett musikutbyte. Jen betyder väldigt mycket för mig och vi lever i en härlig harmoni. Hon trivs i Sverige och gillar både surströmming och palt. Barnen gillar skolan och det fungerar bra. Nu väntar vi bara på att de ska få permanent uppehållstillstånd.