Kom ihåg:
Köp mjölk,
skaffa barn!
Jag satt beredd med pennan och anteckningsblocket i knät. Precis som vanligt. Minnet är i och för sig ganska skarpt, men när det kommer till att citera kan det vara bra att hinna plita ned några stödord så man minns ungefär vad som sades. Och hur.
Ha haaa! säger jag bara. Att hänga med i estradpoeten Ingela Walls historieberättande är i och för sig ingen konst; det där är tjejen som velat ha barn i flera år. Kanske från när hon föddes. Det där är tjejen som har så bråttom med att planera framtiden att hon glömmer att leva i nuet. Hon är så upptagen och fixerad vid tanken på babysnusning, bobyggande med fondväggar och kakelugnar att tanken knappt slagit henne.
Vad händer om de inte kan? Språket, ja. Jag har alltid fascinerats av estradpoesins grepp om meningsuppbyggnad. I alla fall så länge som jag känt till begreppet estradpoesi. Det påminner väldigt mycket om hur det måste låta när min mamma tänker, tänker jag. Typiskt mamma är att påbörja en mening, tänka slutet, börja på en ny mening, fortsätta på en annan och på något förunderligt vis ändå få ihop det till ett sammanhang så att jag förstår. Det är precis vad Ingela Wall gör, medvetet och tjusigt.
Mitt anteckningsblock ser ut som ett krig. Igenkänningsfaktorn för egen del är hög. Wall berör den delen av livet som jag är mitt uppe i – i 31:a veckan av min första graviditet, hormonsvängningar, svullnader, vätskor, tankar, farhågor. Hur ologisk man kan vara och ändå tycka att det är helt logiskt.
Så långt är jag med, och hon sätter verkligen fingret på hur det är och det är det som gör det kul. Det är resten jag oroar mig för. Om hon prickar så rätt fram till vecka 31 lär ju resten också vara sant. Som den delen där hon beskriver förlossningsvärkarna som en långtradare med släp som kör över livmodern. He he!
Sömnbristmonstret som nästan gör slut med sambon. He he!
Slutet på tålamodet som vill skicka treåringen till Paris. Bara för en natt. He he!
”Kom ihåg: Köp mjölk, skaffa barn!” är inget för den som lider av förlossningsskräck eller har mycket fördomar kring barn och av den anledningen aldrig tänker skaffa några egna. Vilken tur att jag är en sån hårding då! He he!