Som liten fick han inte vara barn.
På 1940-talet, under uppväxten på bondgården hemma hos morbror Egon i Ersnäs, präglades tillvaron av hårt arbete i skuggan av beredskapsår och föräldrarnas skilsmässa.
Mjölka kor, mocka skit och cykelbuda ut morgontidningar i bygden, varvades med strikt plugg i byaskolan.
– Jag fick aldrig chansen att vara barn. Jag var en liten vuxen. Och det är nog förklaringen till varför jag försökt återgälda mitt barnasinne, säger Ralph Lundsten.
Sexton år gammal flyttade han ensam till Stockholm, för att så småningom börja bygga ett liv som en av landets mest kända tonsättare inom elektronisk och synthesizer-musik, som konstnär, filmskapare och författare.
– Jag har fått uppleva allt man kan önska inom de konstfack där jag varit verksam, och också blivit rikligt prisad genom åren.
Men en utmärkelse saknas i cv:t.
– Jag har aldrig fått landstingets kulturstipendium i Norrbotten. Det svider. Och nu har jag lämnat in min tjugonde och garanterat sista ansökan.
Ett av sina största mästerverk fick Ralph Lundsten se komma till världen för åtta år sedan, när dottern föddes inför en stolt 73-årig pappa, av en nära hälften så ung mamma.
Nu har dottern börjat årskurs två och pappa Ralph, 81 år i dagarna, njuter av sin föräldraroll på gamla dar.
– Vi har väldigt god relation och spelar en hel del tillsammans. Mestadels synt.
Musiken förenar, åldersskillnaden betyder ingenting i dessa sammanhang.
– Vi är som bästa kompisar. Det är rogivande och kravlöst. Hon behöver inte bli något, det viktigaste är att lära sig njuta av livet och vara lycklig.
– Som pensionerad förälder hinner man ägna sitt barn all den tid man vill, som kanske inte alltid är yngre aktiva arbetsföra föräldrar förunnat.
– På så sätt är det fördel att skaffa barn som äldre. Men annars är det var och ens beslut, det är svårt att råda. Enda problemet för mig nu är en ögonsjukdom, glaukom, som begränsar min framfart en del.
Det mesta från sin stora musikstudio ”Andromeda” har Lundsten låtit donera för museiändamål i Stockholm, där familjen bor i Saltsjö-Boo skärgård sedan många år.
Barndomens härbärge, Ralph Lundstengården i Ersnäs med anor från 1500-talet, finns kvar bevarat och utvecklat som kultur- och konferensanläggning.
– Varje sommar gör vi ett besök där för att insupa atmosfären och äta palt, säger Lundsten, en gång verksam som ung vuxen arbetskraft ute på gården.