EGO
Betyg: PPPP
Handling: Sebastian (Wallström) är en ung kille som spenderar varje helg på Stureplan och jobbar i klädbutik. Han har så många one night stands att han knappt vet vem han legat med och är i allmänhet en väldigt ytlig person. En kväll går han hem ensam och slår skallen i en stolpe. Han blir blind och som assistent får han den unga tjejen Mia (Hedreul) som lever ett helt olikt liv till skillnad från honom själv.
Äntligen. Tänker man svensk romantisk komedi så är det i princip ”Grabben i graven brevid” och skådespelarprestationerna i den filmen går att diskutera. Det behövs inte nu eftersom Wallström och Hedreul har världens finaste kemi och är väldigt roliga och avslappnade både enskilt och tillsammans.
Lisa James Larsson verkar ha sett amerikanska, romantiska komedier för äntligen ligger en svensk film nästan samma nivå som dessa.
Anledningen till det höga betyget är alltså på grund av att det är så bra för vad det är. En svensk feel–good som faktiskt får dig på gott humör.
Handlingen är ju ganska klyschig och vill än en gång påminna oss om att utseende inte är allt.
För att dessutom krydda på detta väljer man att göra Sebastian till sångare som går vidare i en talangtävling (så som Idol). Detta enbart för att förstärka hans ytlighet och faktumet att han får de brudarna han suktar efter – som absolut inte ser ut som Mia.
Detta har egentligen ingenting med någonting att göra. Handlingen skulle vara precis lika bra - för att inte säga bättre – om man tog bort hela den delen.
Skådespeleriet i övrigt, kompisar till Sebastian och så, är väl kanske inte de bästa men filmens helhet väger upp detta. Dessutom ser vi Sissela Kyle i rollen som Sebastians mamma. Ytlig, överbeskyddande och bra. En fin film helt enkelt.