Pressad komedi med fin rollista

BETYG: PP
Marty är en alkoholiserad manusförfattare som bor i Hollywood redo att skriva sin nästa storfilm. Titeln till filmen är klar, Seven Psychopaths, men de sju psykopaterna har han inte kommit på än. Billy, som är Martys bästa vän, gör sitt bästa för att hjälpa honom när han inte stjäl hundar. Ni läste rätt, han stjäl hundar, för att sedan lämna tillbaka dem och få en hittelön tillsammans med den gamle mannen Hans. Allting rullar på fint och Billy börjar hjälpa Marty skapa hans karaktärer tills de en dag kidnappar en hund vars ägare är en maffiaboss. Alla tre slängs in i en knepig situation där Marty ser sin chans att få handlingen till en riktigt bra film.

Frågan är bara om de kommer ta sig ur situationen levande och om dessa "psycon" Billy hjälpt till att komma på inte redan finns på riktigt.

Det här är en film som är bra under tiden du ser den men när eftertexterna börjar rulla är den bortglömd. Humorn är bitvis naturlig men kan bli rätt pressad och actionscenerna har en släng av Kill Bill i sig.

Blodet sprutar mycket och rakt ut när någon blir skjuten eller knivskuren.

Själva idén till filmens handling är bra fram till att de kidnappar maffiabossens hund. Att man som tittare får följa och se de olika psykopaternas livshistorier är både intressant och bra gjort. Men så fort maffiabossen blir inblandad blir hela handlingen för pressad. Liknande skämt som ska vara roliga men bara är jobbiga.

Annars är miljöerna, filmningen och klippningen riktigt bra. Skådespelandet var också bra, det är inte deras fel att jag tyckte manuset var svagt, men det fanns några saker som lyfte upp filmen. Hade till exempel regissören Martin McDonagh fokuserat mer på att binda samman de sju psykopaterna i filmen hade den blivit mycket mer intressant.

Den hade lämnat ett avtryck och inte blivit helt bortglömd som jag nämnde tidigare.