På träslöjden träffar han Patrik, en kille som går sista året och finner nöje i att driva med lärarna. De träffas senare på en baseball match och Charlie får följa med till en hemmafest. Där möter han en salig blandning av människor; En smygbög, en buddistisk punkare, en rik snattare och den vackraste flickan han någonsin sett, Sam.
Han blir kompis med skolans outsider gäng där han upplever en starkare vänskap än vad han någonsin gjort. De plågsamma bilderna i hans huvud försvinner allt mer och mer och han blir bara lyckligare. Men bakom alla skratt och leenden har alla varsin historia.
Historier om sexuella utnyttjanden, bortgångar och kärlek.
Har ni någon gång varit med om att en films känsla fortfarande sitter kvar när eftertexterna börjat rulla? Den känslan fick jag efter filmens 102 minuter och den försvann inte på ett bra tag. Jag skulle nästan vilja påstå att allting i den här filmen är perfekt, men med tanke på att det är skaparna av "Juno" borde jag kanske inte vara allt för förvånad.
Logan Lerman måste vara en av de mest talangfulla unga skådespelare som finns idag, det är något jag i alla fall kan konstatera efter filmen. Att Emma Watson kan spela annat än bara en super smart häxa bevisas i denna film och även att Ezra Miller är ett namn att komma ihåg.
Filmen kan omöjligt lämna någon oberörd. Den är så varm mitt i allt det hemska och jag är säker på att jag skulle fällt en tår om det inte vore för att grannarna förstörde stämningen genom att börja borra i väggen.
Förutom att detta är en film som svenskalärare kommer älska eftersom att den går att analysera hur mycket som helst är det en otrolig historia om hur det är att vara ung, kär, förvirrad och ensam. Filmen finns även som bok och om man ska döma av vad andra sagt låter det som om även boken är fantastisk och kanske till och med bättre än filmen. Hur nu det är möjligt?