Den smala grusvägen slingrar sig in i skogen. Där vägen tar slut står en ombyggd stuga omringad av flera gamla byggnader.
På gården sänder den bleka vintersolen ut klara strålar som studsar i fluffig frost på grässtrån och grenar.
Stillheten bryts när några rovfåglar jagar familjens katt.
Sedan lägger sig tystnaden åter på platsen som ligger ett stenkast från Byskeälven.
Nicole Castillo Guzmán öppnar pardörrarna och hälsar välkommen med kramar. Innanför kastar en värmande brasa skuggor över timmerstocksväggarna och i köket sitter barnen Amelie och Valter och äter en sen frukost tillsammans med pappa Andreas.
En trasmatta ligger över tröskeln, ett ornament är fäst i dörrkarmen. Dova naturtoner samsas med skavda färger. Här är livet vardagsvackert och naturnära.
Från livet i Chile till stugan i Byske är vägen lång och allt började med att Nicole jobbade extra i receptionen på ett hotell efter sina universitetsstudier.
Hon la märke till en svensk kille som bodde på hotellet medan han arbetade i landet.
– Men jag var blyg och det var svårt att kommunicera då jag inte pratade så bra engelska och han bara kunde lite spanska, säger Nicole.
För att kunna prata mer med den svenska killen studerade Nicole engelska – och hennes målmedvetenhet lönade sig.
Med tiden blev de ett par, Nicole från Chile och Andreas från Kusmark.
– Vi planerade att leva tillsammans i Chile, men när vi väntade vårt första barn bestämde vi oss för att flytta till Sverige, berättar Nicole.
Hon tog farväl av sitt hemland och sin familj och landade i Sverige en sommardag 2015, en månad innan Amelie föddes.
– Som barn flyttade vi runt mycket eftersom mina föräldrar jobbade i flottan. Bland annat har jag gått i tolv olika skolor. Att flytta var därför inte så stor grej för mig. Men det är klart att kontrasterna är stora. Där bodde jag nära ett livligt köpcenter i en stad som anses som ”Chiles Miami” med långa stränder, många surfare och mycket turister. Skillnaden till livet här i Byske är stor, säger Nicole.
Hennes sambo Andreas berättar att han är uppvuxen på andra sidan skogsskiftet och att han köpte stugan för den goda fiskesträckan i Byskeälven alldeles intill. Här fanns lantbruk fram till 50-talet och sedan dess har stugan använts som heltidsboende och slutligen som sommartorp.
– Jag hade inte alls tänkt bo här. Jag bodde utomlands i flera år, men nu när vi landat här vill jag helst inte åka härifrån, säger Andreas.
Från början fanns ingen toalett inomhus, men med tiden har paret byggt ut, snickrat och fixat. Det mesta av sin tid tillbringar de just här.
Både Nicole och Andreas jobbar hemifrån, ett medvetet val för att prioritera familjelivet och barnen.
– Här hör man bara naturens ljud. Vattnet blir som musik utomhus, det är bara vi och det är superlugnt. Vi älskar det, säger Nicole.
Medan Andreas har ett eget företag inom gruvindustrin hittade Nicole sin nya sysselsättning när Amelie var en liten bebis.
Till vardags samlar hon nämligen på gamla skåp som hon varsamt restaurerar i gårdens gamla bagarstuga och säljer vidare.
– När Amelie var liten kände jag mig rastlös och ville ha något eget att göra. Något som bara var mitt. I den gamla logen på gården hittade jag gamla möbler som fångade min uppmärksamhet. Jag målade dem och la upp bilder av dem på sociala medier för att kolla om det fanns något intresse.
I takt med att de gamla skåpen blev sålda har hon köpt in nya, främst via auktioner och en säljare som specialiserat sig på gamla möbler i Europa.
– Jag dras till stora skåp som tar mycket plats och syns i hemmet. De intresserar mig och får mig att tänka på berättelsen om Narnia, där en syskonskara hittar ett gammalt snidat klädskåp på en vind och kliver in det och ut i en annan värld, säger Nicole.
Intresset för historia föddes för länge sedan och under sex års tid studerade Nicole geografi och historia på universitet. Hon är utbildad historielärare och har också jobbat på museum. Allt det kopplar hon ihop med sin passion för möbler och andra gamla ting med historia. Hon säger att Chile är ett ungt land som saknar antika saker.
Skåpen som hon köper kan ha små skavanker, men de får inte vara för trasiga.
– Jag får hjälp med att lasta, lossa och flytta möblerna, men sedan vill jag gärna driva mitt företag självständigt utan mer hjälp från andra.
När Nicole målar möblerna rör hon sig i gråskalans värld.
– Innan jag börjar fantiserar jag om var möbeln skulle kunna stå och hur jag skulle använda den, först efter det väljer jag kulör. Jag målar alltid med kritfärg. Jag behöver sällan slipa träet innan, den är enkel att arbeta med och torkar fort. Sedan avslutar jag med ett skyddande vax, säger hon.
Stunderna med möbler och mindre inredningsdetaljer, som kommer från bland annat Ungern, Marocko, Danmark och Indien, blir till timmar av egentid med lugn musik som sällskap och tankar som vandrar fritt.
När skåpen är klara för att finna nya hem har hon fäst sig vid dem, så pass att det är svårt att skiljas från dem.
Till Nicoles tredje jul i Sverige får den klassiska älgsteken chilenska tillbehör.
– I Chile brukar vi äta kyckling eller kalkon till jul, men där lagar min syster som är kock all mat. Här brukar vi hjälpas åt. Annars är det stor skillnad på vädret, där firar folk i t-shirts med Hawaiimönster. Precis som här umgås vi med familjen och äter, men vi delar inte ut julklapparna förrän efter tolvslaget på natten. Efter det går man ut och träffar vänner, folk har på sig tomtemössor och ger varandra presenter. Det blir party som kan hålla på till elva på förmiddagen dagen efter.
Själv hade Nicole enbart sett julafton med snö på tv innan den singlade ner över sommarstugan i Byske.
– Jag gillar att det blir så ljust och jag tycker om kylan. I advent pyntar vi med naturfärger och traditionella dekorationer. Hela familjen går ut i skogen och barnen får välja årets julgran. Sedan hjälps alla åt att dekorera den, vi kommer att baka pepparkakor och hänga i granen. För mig är det viktigt att skapa traditioner, säger Nicole.
Och kanske hittar tomten även hit, till huset där vägen tar slut.