Byskeälvens fiskevårdsområde (Västerbottensdelen) bildades 1989 och i stadgarna togs beslut att alla fiskerättsinnehavare har lika stor röst oavsett hur stor del av älvsträckan de äger. För två år sedan tog en ny styrelse under ledning av ordförande Mikael Stenman över genom fullmakter de samlat in från ett flertal medlemmar. Tillåtet enligt stadgarna, men agerandet vållade ilska bland en del.
Den nya styrelsens införde differentierade priser och många utanför Skellefteå kommun, bland annat laxfiskare från Piteå, kände sig missgynnade.
Samtidigt är Sveaskog och SCA missnöjda med hur fiskevårdsområdet sköts och fungerar. Tillsammans äger de cirka 75 procent av fiskerätten och nu har företagen vänt sig till länsstyrelsen med begäran om utträde.
Sveaskog känner sig också särbehandlad av FVO-styrelsen och har tidigare begärt att i vissa frågor få större röstandel, men fått avslag.
– Vi tycker att det är rimligt och vi vill att stadgarna ska följa lagen om fiskevattenområden och de stadgar som fiskevattenägarförbundet förordar, säger Ola Söderdahl, Sveaskogs försäljningschef för jakt och fiske.
I utträdesansökan skriver Sveaskog att de inte delar styrelsens syn på hur verksamheten bör bedrivas.
– Det finns en ambitiös plan, men det händer för lite. I grunden handlar det om att vi vill göra fisket tillgängligt för allmänheten. Inkomsterna ska användas för att utveckla Byskeälven. Om det sedan blir överskott så kan det vara rimligt att dela ut vinst till ägarna, säger Ola Söderdahl.
Enligt Söderdahl finns det ett missnöje mot styrelsen bland flera andra fiskerättsägare.
Något som verkar stämma om man tar del av insändare i PT och Norran. Fiskerättsägare som Roger Öhlund och Mats Boman har var för sig på insändarplats uttryckt farhågor för fiskevårdsområdet. Öhlund menar att en splittring bara skulle gynna fiskerättsägare där fisket är bra och han ifrågasätter FVO:s ordförande Mikael Stenman.
Mats Boman hävdar att skogsbolagens vilja att lämna inte beror på girighet, utan att den nuvarande styrelsen missköter fiskevårdsområdet. Boman hoppas på en lösning/kompromiss så att skogsbolagen stannar kvar och därmed räddar fiskevårdsområdet. Han anser att ”det odemokratiska samlandet av fullmakter måste begränsas”.
Mycket står på spel och förlorarna kan bli många, men enligt Roger Öhlund är den största förloraren biotopen Byskeälven.