På onsdagen var verksamheten intensiv på Storgrundet, Bureå, där Skellefteå Kraft äger en liten vindkraftpark med tre vindkraftverk som varit i drift sedan 2003. Luleå tekniska universitets forskargrupp i robotik och automation fanns på plats för att prova drönare som inte har någon pilot, utan allt sker autonomt.
Drönarna inspekterar vindkraftverket och rekonstruerar sedan en 3D-modell av verket så att man kan upptäcka fel eller skador på det.
– Det finns svagheter med piloter. De behöver hela tiden se var farkosten befinner sig och det går inte. Dessutom blir piloten trött efter att ha haft blicken uppåt i en till två minuter, berättar George Nikolakopoulus, professor i robotik och automation vid LTU. Han lyfter fram styrkan i de programmerade farkosterna.
– Att granska vindturbiner är inte lätt. Det går att klättra upp med rep eller ta ned turbinen för granskning, berättar Nikolakopoulus.
Han poängterar att det är mycket tidskrävande och tar en till tre dagar och jämför det med hur det kan bli med de autonoma drönarna i en framtid.
– Då kommer vi att kunna granska 20 turbiner på en dag. En liten flotta om två-tre farkoster kan göra inspektionen av ett verk på tio minuter. En människohjärna klarar det inte – den klarar inte av att orkestrera det som den ser. Men det här handlar inte bara om vindkraftverk utan alla typer av konstruktioner, som till exempel hus.
Skellefteå Kraft har varit med sedan projektet startades för tre år sedan.
– Det här är enklare, snabbare och framförallt säkrare inspektioner av vindkraftverken, säger Thomas Mannelqvist vid Skellefteå Kraft, som var på plats vid försöken på onsdagen.