Roger var 59 år. Det var måndag den 29 mars 2004 och temperaturen pendlade mellan noll och minus sex grader i Kalamark. Våren var i lätt antågande.
"I kväll har jag skottat upp Kalahatt-parkeringen med traktorn", skrev Roger Lindberg i sin dagbok. "Cirka en timme", noterade han tidsåtgången, vilket innebar att han precis hade skottat fram parkeringen åt sin egen baneman.
Roger Lindberg förde dagbok under hela sitt vuxna liv. Hans spretiga handstil refererade livet i stort och smått tillsammans med brodern Sune, två år yngre. Boksidorna kryddas med namnen på alla besökare på gården. Många kom förbi för att köpa färska ägg, dricka kaffe.
Så gott som dagligen tog bröderna bilen till andra familjer i närområdet. Alltid tillsammans.
Otaliga pizzamåltider på Millennium i Sjulnäs finns omnämnda. Vedklyvning, inköp av kattmat, papper till återvinningen, goda ostburgare, kaninburar, massor av besök hos vänner där bjudpalt och stekt fläsk tillfälligt vann gourmetkriget mot Millennium-pizzorna.
Och på kvällen den 29 mars 2004 var Roger uppe med traktorn på Kalahatt-parkeringen för att köra bort snön.
Två veckor senare användes samma bilparkering av en gärningsman, eller kanske flera. Vederbörande valde att parkera där och gå sista biten, på snöskaren efter skoterleden för att vika av ner mot brödernas hemställe.
Dagen efter plogningen, den 30 mars 2004, avverkade Roger björkved på förmiddagen. Bröderna åkte vidare till Fahlman i Bergsviken för att klippa sig. Sen besök i Stockbäcken, avrundat med pizza i Sjulnäs.
Dagarna därpå följde samma mönster. Besök, avverkat björkved, pizza, inhämtat skräpvirke från Strandbergs-sågen, noggranna temperaturobservationer över ett allt varmare vårväder. "Ombygge i ladugården för att flytta getabocken."
Varje dag nya besök. Olika ansikten in på gården. Bröderna ut till olika familjer. Kaffe. Bjudna på mat. Vedlass.
Den 3 april lagade Roger motorsågen. "Byttnyttsvärdbegagnat", står det med skrivstil. Dagen därpå kalvade geten Britt-Mari. "Detblevengumma". Roger hann med att skotta upp gårdstomten åt en bekant i Kalamark.
Vi bläddrar tillbaka två månader i dagboken. Det är den 26 januari 2004. En måndag. "Jag har breddat ut Västra Kalamarksvägen i kväll med traktorn. Det är 5–8 grader kallt", skriver Roger. Han inflikar ytterligare en anteckning: "Till banken och ta ut pengar i dag."
Mera än så står inte redovisat om brödernas uttag på 60 000 kronor. De pengar som senare samma dag fördes över till "Bertils" SEB-konto, efter ett illavarslande telefonsamtal från en jurist.
Från den 26 januari bläddrar vi fram elva dagar i dagboken, till den 6 februari 2004. En fredag.
"I kväll klockan 22.00 kom en jurist från Stockholm", skriver Roger.
"Juristens" riktiga namn står antecknat. Denne blev skjutsad till gården i Kalamark av sin pappa. Där tog han emot 80 000 kronor i vad som beskrevs som en slutuppgörelse. Nils har han kallats, tillika huvudvittnet i vad som senare skulle bli en mordrättegång.
Vi hoppar framåt i tiden, till den 9 april. Långfredag. 0-8 grader varmt. Påhälsning av vänner. Ytterligare en bekant kom förbi och hämtade en säck potatis.
Sune hade problem med kärlkramp. En ambulans fick rekvireras och Roger körde bakom i egen bil in till lasarettet. Dagen därpå, den 10 april, kom besökare till gården för att titta på getkillingen.
"Jag har svetsat på skogsvagnsstödbenet och på frontlastaren". Efteråt levererade Roger 1 kilo ägg till en man i närområdet, innan han kunde besöka Sune på Piteå lasarett.
Den 11 april, påskdagen, ägnade Roger förmiddagen åt ved. "Efteråt hämtat Sune från lasarettet", vilket följdes av besök hos bekanta. 0–4 grader varmt.
Den 12 april, annandag påsk, kom fem personer från två familjer för att titta på getkillingen. En kamera kommer fram. Bröderna, Britt-Mari och killingen fångas på bild. "I dag har jag byggt en låda där vattenhinken ska stå för getabocken", berättade Rogers spretiga skrivstil.
Tisdagen den 13 april 2004 gör Roger Lindberg sin allra sista dagboksanteckning.
"Natten mot i dag var det 6 grader kallt, och i dag omkring 5 grader varmt. Jag har avverkat lite ved idag."
Bröderna fick sedvanligt besök på gården den tisdagen. "Betalade några räkningar i dag", skriver Roger.
De hann göra en biltur till en bekant i Roknäs. "Efteråt tittade vi in hos familjen Gyllenäs", står det skrivet som den allra sista noteringen.
Dagen därpå. Onsdag den 14 april 2004. Någon gång efter klockan 20.30 på kvällen, före den obligatoriska summeringen i dagboken, då tar allt slut.
Roger mördas. Handikappade Sune misshandlas svårt. En man dold bakom ljusgrå rånarluva med hål för ögonen och en träpåk i handen slår sönder deras tillvaro.
Målet är de två brödernas kassaskåp. Kanske är mördaren förberedd med säckar? Sedelbuntar är skrymmande. Väger mycket.
Nycklarna finns i en brun papplåda på en hylla ovanför kassaskåpen. Mannen i den ljusgrå masken låser upp. Sune hör ingenting. Han ligger vettskrämd, blodig och bunden i rummet intill.
Det första som inkräktaren ser i Hadak-kassaskåpet är en pärm, märkt "Skogsbruksplan". Pärmen slängs ut på golvet. Samma öde möter en bunt landstingspapper, bonuserbjudanden från OK, 2003 års deklarationshandlingar, bilskattekvitton och Rogers gamla körkort.
Men i ett övre fack ligger det pengar, en plånbok med 1 500 kronor. Och i kassalådan för försålda fiskekort finns det ännu mera kontanter. Nästan 500 kronor.
Köksskåpen röjs. Bara gamla vykort. Tidningsurklipp. Lådor dras ut. Instruktionsbok för motorsågen. Hörnskåpet. "Var f-n är pengarna?" Skrinet vid köksfönstret. En sångbok.
Hemtelefonen är satt ur bruk. Sune kan inte slå larm. Förövaren stormar runt men ger upp, plockar åt sig bilnycklarna till brödernas ljusröda Opel Omega, låser ytterdörren utifrån och kastar iväg husnyckeln på gårdsplanen.
Med 2 000 kronor i byxfickan kör han iväg med brödernas bil 1,9 kilometer upp till Kalahatt-parkeringen, som Roger så fint skottat upp två veckor tidigare.
Opel Omegan lämnas olåst med nycklarna kvar i tändningslåset. Gärningsmannen byter fordon till en vit bil som väntar intill på parkeringen.
Kanske är han inte ensam? Kanske är de fler att dela på bytet? Kanske tänker förövaren på mannen som ligger död i ladugården, eller på den inlåsta brodern när han kör iväg på grusvägen genom kvällsmörkret bort från byn Kalamark.
.
Fler avsnitt i "Brottsplats Kalamark" kommer nästa vecka