Sven-Erik Alhem ser det som högst anmärkningsvärt att så mycket nytt bevismaterial påträffats på brottsplatsen, 14 år efter rånmordet.
– Det är häpnadsväckande och illavarslande att inte domstolarna haft alla korten på bordet, för att kunna fatta så bra beslut som möjligt på rättvisa grunder i ett så stort brottmål.
Ingenting får lämnas outrett när ett grovt brott av den här kalibern ska skärskådas, menar han.
– Alla små tecken och tolkningar kan få betydelse för helhetsbedömningen. I ett fall som våldsbrottet i Kalamark, där det saknades teknisk bevisning, har varje liten bidragande omständighet varit viktig för domstolarnas möjligheter att dra riktiga slutsatser rörande bedömning och värdering av den lilla bevisning som fanns, säger han.
Det som nu bör ske, enligt Alhem, är att en åklagare tar del av allt redovisat material och allt som PT överhuvudtaget har funnit och inriktar förundersökningen om mord på att förutsättningslöst undersöka om en eller flera personer bör delges skälig misstanke om inblandning i mordet.
– När det kommit fram så mycket nytt material, som PT:s artiklar förevisat, och det kan finnas kopplingar till ett mord, så motiverar det en förundersökning. Här kan finnas fog för att rikta skälig misstanke om inblandning i mordet, mot en eller flera personer, som kan ha haft ett motiv för illdådet.
– Att väcka åtal för eventuella bedrägerier är uteslutet, preskriptionstiden är sedan länge passerad. Däremot finns ingen preskriptionstid för mord.
– Jag utgår från att någon åklagare agerar i frågan. Mikael Lundquist kan inte involveras eftersom han är att betrakta som jävig, säger Sven-Erik Alhem.
Sammantaget ser Alhem alla missarna, liksom uteblivna kontroller och analyser av kända fynd, som ett tecken på att utredningen hade brister från början.
– En gyllene regel på brottsplatser där grova brott förövats är att tillvarata så mycket material som möjligt. Hellre för mycket än för lite. Sedan får man allt eftersom gå igenom, sovra, sortera, analysera, kontrollera och dokumentera allt utifrån tingens betydelse, säger Sven-Erik Alhem.
– Tillvarataget material som gallras bort på den grund att det anses betydelselöst tillförs det som lite vanvördigt brukar kallas slasken. Det blir ett sidomaterial som ofta intresserar försvarare som jagar blottor i en utredning.
Alhem riktar kritik mot brottsplatsundersökningen 2004. Han ifrågasätter också varför inte utredarna besökte fastigheten i Kalamark inför resningsprocessen 2017.
– Huset tycks ju ha stått obebott och orört sedan våldsbrottet. Det är märkligt att tanken om ett nytt platsbesök aldrig föresvävade utredarna.
– Att nya pusselbitar hittats efter så många år måste säkert upplevas frustrerande för den tidigare dömde Kaj Linna. Det innebär också att rättsapparatens trovärdighet naggas i kanten. Dessutom kunde en fullödig brottsutredning ha besparat staten utlägg på mångmiljonbelopp, säger Alhem.
– Objektivitetskravet förpliktigar åklagare att tillvarata varje liten omständighet som kan sättas in i ett sammanhang eller ligga till grund för domstolens slutbedömning. Att nagelfara minsta detalj kan också vara ägnat att rubba tilltron till, eller stärka, vad ett vittne eller en misstänkt säger.
– Det är viktigt att få vittnesuppgifter verifierade. Inte minst om de ska ligga till grund i en morddom mot en person som döms mot sitt nekande utan teknisk bevisning, säger tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem.
NÄSTA AVSNITT I PT: Rogers sista dagar i livet kartlagda