Onsdag kväll den 14 april 2004 sker överfallet. Roger blir nedklubbad i ladugården. Han binds och tejpas med utstuderad grymhet, och lämnas att dö under en massa bråte. Den handikappade Sune slås blodig i sin egen säng, binds, utan möjlighet att kunna söka hjälp.
Först efter 1,5 dygn uppdagas våldsdådet. Polisen mobiliserar. Misstankarna riktas initialt mot Bertil, brandsläckarförsäljaren. Hans egen far ger honom alibi. De har pratat i telefon med varandra på mordkvällen. Bertil släpps.
Nils vittnesmål, uppbackat av Bertils uppgifter, blir Kaj Linnas fall.
Men efter 13 år har Nils trovärdighet falnat så till den grad att Kaj Linna ges resning och så småningom en biljett ut i friheten.
I bristen på teknisk bevisning som fingeravtryck, dna och liknande var huvudvittnet Nils guld värd för vice chefsåklagare Mikael Lundquist.
Nils var trumfkortet under hela domstolsprocessen – även om han i samma rättegång kom att dömas skyldig för en kassaskåpskupp mot Konsum Arjeplog, utförd i samråd med Kaj Linna i juli år 2000. Kaj Linna dömdes mot sitt nekande.
Enligt åtalet hade Nils, som jobbade på Konsum, avslöjat koden till dörrlåset, larmrutiner och kassaskåpsnyckelns gömställe för Linna som utförde stöten nattetid, enligt domen. Pengar och presentkort för sammanlagt 98 700 kronor försvann.
Men trots Nils inblandning i kassaskåpskuppen blev hans vittnesmål mot Linna direkt avgörande i mordrättegången. Han kallades till och med för kronvittnet.
Bertil då, han var också ett betydelsefullt vittne för åklagaren eftersom han verifierade uppgifterna om Linnas planer på en stöt mot bröderna Lindberg.
Att Sune direkt efter överfallet sagt sig känna igen Bertils röst bakom rånmaskeringen hade fått sin lösning.
En röstkonfrontation visade att Sune hade fel. Utredarna hade samlat ihop tio män – Bertil, Nils, Kaj Linna och sju ur polisens egna led – som fick läsa in exakt samma fraser på ett kassettband. Sune hade svårt med provet. Den röst han anade som gärningsmannens tillhörde en medverkande polis.
Men, vilket bör nämnas, röstprovet med Sune genomfördes på rättscentrum i Luleå fyra månader efter överfallet, eller närmare bestämt efter exakt etthundraarton dagar.
Bertils suspekta affärsmetoder mot bröderna avhandlades i någon mån i polisförhören, men det mesta förblev outrett, oklart och osammanhängande, och under mordrättegångarna var det aldrig aktuellt att lyfta frågan.
I domen i tingsrätten nämns ingenting om några bedrägerimisstankar.
I hovrätten fick domare och nämndemän ingenting veta, och i hovrättsdomen står det så här:
”Bertil hade besökt bröderna Lindberg flera gånger och gjort affärer med dem. Han kan inte säga exakta antalet, men det rör sig om åtta–nio affärer.
Med hänsyn till den brottsutredning som pågår mot honom vill han inte svara på om det förekommit luftfakturor och om varför han ansåg att bröderna Lindberg var skyldig honom pengar och inte heller om hur stora belopp det rörde sig om”, skrev hovrätten i sin dom.
Parallellt med mordutredningen pågick det bakom kulisserna en förundersökning om misstänkta bedrägerier mot bröderna Lindberg.
I nästa avsnitt i PT:s granskning av ”Brottsplats Kalamark” utvecklar vi dessa turer.
I mars i år tilldömdes Kaj Linna ett rekordstort skadestånd från staten på 18 miljoner kronor för att han suttit felaktigt frihetsberövad i 13 år.
Den skuld som Kaj Linna och Nils blev dömda att solidariskt återbetala för kassaskåpskuppen mot Konsum Arjeplog på 98 700 kronor blev reglerad under 2015, enligt uppgifter från kronofogden.
Sune Lindberg har i september i år tilldelats 85 000 kronor från brottsofferfonden, sedan hans målsägandebiträde, advokat Jenny Nordlund, utanför protokollet och på eget bevåg ansökt om pengar till Sune.
PT har sökt vice chefsåklagare Mikael Lundquist som valt att inte ringa tillbaka.
NÄSTA AVSNITT:Bedrägerispåren gömdes och försvann