Det går nästan att ta på tystnaden. Det är kusligt tomt och stilla i huset, där alla spåren finns kvar efter bröderna. Det enda som saknas är dom själva.
Roger är mördad och kommer aldrig tillbaka. Sune vill inte bo i huset, som stått obebott och kallställt sedan mardrömmen slog till på kvällen den 14 april 2004.
Det var då som en gärningsman, eller flera gärningsmän, krossade två liv för att nå fram till pengarna i brödernas kassaskåp.
De flesta möblerna står kvar så som de en gång blivit lämnade. Här finns skåp och upphängda ytterplagg, kepsar, verktyg, prydnader, plastblommor, anslagstavlor med kom-ihåg-lappar och en väggalmanacka med solblekt färgbild från april 2004.
Här finns också pärmar och mängder med gulnade gamla papper. Det är detta material som PT fått fullmakt att titta igenom – och där handlingar skulle dyka upp som aldrig kom fram i mordutredningen.
I maj i år var uppmärksamheten stor när Kaj Linna friades som skyldig för dådet i Kalamark. Livstidsdomen ogillades i en resningsprocess vid hovrätten i Umeå, och efter 13 år i fängelse förklarades Linna ”icke skyldig” och blev försatt på fri fot.
Domslutet innebar också med automatik att en annan mördare kan tillskrivas våldsbrottet, och att denne befinner sig på fri fot efter alla dessa år.
En brutal, beräknande och besinningslös förövare. En person. Eller var dom fler än så?
I en vit plastpärm i huset finns ett kvitto inlagt som ”verifikat nr 94”. Handlingen berättar att bröderna köpt ett kassaskåp av Kaj Linna och den man som i media kommit att kallas för Bertil.
”1 st värdeskåp Hadak 440 kilo”, står det på kvittot, där 43 750 kronor inräknat moms anges som köpesumma. Affären är daterad den 11 augusti 1999.
Bertil, det är samma person som tidigare varit förbi bröderna och sålt tre brandsläckare (vilket vi återkommer till).
Detta lätt kantstötta kassaskåp hade Kaj Linna köpt begagnat för 4 000 kronor av ägaren till en kvartersbutik i Luleå, som förvarade pjäsen nere i ett källarutrymme.
Kaj Linna och Bertil var kompisar på den tiden, och via Bertils kontakter med ”Kalapojkarna”initierades ett möte hemma hos bröderna.
Så här förklarade Kaj Linna affären under resningsprocessen våren 2017:
– Roger och Sune var ju nästan för lätta att sälja till. Dom var inte unika, men dom hörde till den kategorin, utifrån mitt perspektiv. Jag var ju säljare.
Vid första besöket på gården, någon dag innan själva leveransen, kom parterna överens om ett pris på 15 000 kronor, enligt Linna.
– Men när vi for iväg till Luleå för att hämta kassaskåpet började jag gräma mig. Jag insåg att vi hade kunnat få ut mer än 15 000, och då fick jag en idé, förklarade han under resningsprocessen.
Tillbaka hos bröderna, med skåpet på ett bilsläp, förklarade Linna att problem hade uppstått. Man var nog tvungen att öka på priset till 20 000 kronor för att inte gå back på affären. Och en lösning fanns inom räckhåll. Som kompensation skulle Kaj Linna och Bertil skriva 43 750 kronor på kvittot, och förklarade att bröderna ju kunde dra av momsen.
Precis så blev det. Bröderna betalade 20 000 kronor kontant, men fick ett kvitto på det högre beloppet för det begagnade kassaskåpet, med märkligt nog bara en nyckel.
Det handskrivna kvittot för kassaskåpet fanns kvar på köksbordet i huset i Kalamark när Kaj Linna och Bertil lämnade bröderna för att återvända hem till Luleå. De hade kommit en bit på väg när en ”miss” uppdagades. Under resningsprocessen förklarade Kaj Linna:
– När vi hade sålt skåpet och åkt därifrån, då upptäckte jag att vi hade glömt att lämna några små brickor som hörde till gångjärnen på det här skåpet. Det var ju lite förargligt. Dessa brickor skulle ju bröderna naturligtvis ha, och Bertil tog på sig att åka tillbaka och se till att dom skulle få brickorna, berättade Linna.
Men, tittar man på kvittot som försäljarna hade lämnat kvar i huset, så fanns den missen redan antecknad på handlingen som var daterad den 11/8: ”2 st brickor till dörr, lev. före 18/8”, står det.
Redan före avfärd varskoddes det alltså om ett återbesök hemma hos bröderna, för montage av två glömda brickor till gångjärnen, en åtgärd omöjlig att uföra utan att öppna kassaskåpsdörren.
Sune Lindberg, den överlevande brodern, 72 år numera, minns kassaskåpsaffären än i dag:
– Egentligen ville vi inte ha något skåp, säger han. Vi hade ju redan ett. Men vi blev övertalade och kände oss lite som tvingade. Dom sade att det var ett bra pris.
Elva månader i n n a n affären med Linna och Bertil hade bröderna redan köpt sig ett splitter nytt kassaskåp av märket Jöli, i storlek bara något mindre än Hadak-skåpet.
Inklusive en ny räkneapparat betalade bröderna närmare 20 000 kronor för den investeringen. ”Verifikat 127, år 1998”. Affären gjordes upp på Noliamässan med en namngiven säljare med säte i Skogås. Bröderna betalade skåpet hos Jonssons åkeri i Öjebyn och varorna levererades till gården med en ASG-bil den 29 september 1998.
Det finns en poäng i sammanhanget eftersom Bertil, i polisens förundersökning, finns antecknad som säljare av Jöli-skåpet. Uppgiften blev aldrig fullt utredd och levde vidare som en delvis underförstådd förklaring till varför bröderna hade betalat in så stora summor på Bertils bankkonto. Mer om detta senare.
Det var alltså Bertil, en ambulerande säljare från Luleå, som först kom i kontakt med bröderna Lindberg. Det var förövrigt även Bertil som först pekades ut av Sune som gärningsmannen bakom den grå ansiktsmasken. Sune kände igen rösten. Initialt greps Bertil som misstänkt men släpptes kort därpå. Hans far gav honom alibi.
I brödernas kassabok finns en anteckning från den 1 oktober 1997: ”2 st pulversläckare för traktor och lantbruket, verifikat 131, 3 750 ink moms”.
Denna notering finns inte med i polisutredningen. Däremot har polisen hittat nästa affär med en pulversläckare, daterad den 14 maj 1999, tre månader innan affären med Hadak-kassaskåpet. Då säljer Bertil enligt ett kvitto en pulversläckare P6 till bröderna för 4 150 kronor.
På alla kvitton där Bertil själv figurerar, och också tillsammans med Kaj Linna i samband med kassaskåpsaffären, anges firman ”Destinator Brand AB” som leverantör med ett tillhörande organisationsnummer.
Men enligt Skatteverket och Bolagsverket har det aldrig existerat någon sådan firma i deras bolagsregister. Uppgiften är alltså falsk.
Nästa märkliga kvitto, som inte heller kommit varken polis eller domstol till del, rör service av det försålda Hadak-kassaskåpet.
Enligt kvittot, med Bertils namnteckning, daterat den 10 maj 2001, handlar det om: ”4 st bleck, reservdelar till dokumentskåp, värdeskåpet Hadak”.
För denna service har Bertil begärt 10 000 kronor i ersättning. Bröderna Lindberg har betalat. Än i dag tycker Sune att det verkade väldigt konstigt.
– Det var ju inget fel på skåpet. Inget som vi kände till. Men han ville ändå göra service. Men vad det var för bleck han bytte, det förstod vi aldrig.
PT har visat kvittot för auktoriserade branschmän som samstämmigt talar om ett bedrägligt förfarande.
Reparationskvittot på 10 000 kronor fann PT i huset i Kalamark, samma hus som åklagare och polis höll avstängt i nästan ett år efter våldsdådet för att inte äventyra eventuellt bevismaterial.
Ytterligare en värdehandling, som också gick polis och domstol förbi, rör en insättning på 25 000 kronor, daterad den 6 december 2002. Handlingen fanns sparad i en låda i huset. Avin är underskriven av Roger Lindberg och utgör en överföring av nämnda summa till ett SEB-konto med Bertil som kontohavare.
25 000 kronor! Sune tror att det handlade om någon påstådd obetald skuld. Men bröderna kunde inte riktigt sätta fingret på vad som hade gått fel. Man betalade ändå.
Ett drygt halvår senare, den 22 juli 2003, sker nästa överföring. Bröderna Lindberg tar då bilen till Sparbanken Nords lokalkontor i Roknäs, tar ut 27 000 kronor, åker över till SEB i Piteå och för över hela summan till Bertil.
Dessa handlingar har polis och åklagare haft i sin ägo. Men något större utrymme fick de inte under rättegångarna. Bertil fanns ju med där som vittne och inte som anklagad. Det var ju han och Nils – den senare i en spelad roll som jurist – som tillsammans pekade ut Kaj Linna som skyldig för våldsdådet.
Förvärvet av tre brandsläckare, ett begagnat kassaskåp med bara en nyckel och service hade blivit en dyrköpt affär för de godmodiga bröderna.
Men det skulle kosta dem än mycket mer. I morgon redovisar PT fler svindlande affärer och märkliga uppgörelser som föregick rånmordet i Kalamark.
.
NÄSTA AVSNITT: "140 000 kronor försvann dagarna före rånmordet"