Klockan hade passerat 10.00 på förmiddagen tisdag den 29 mars 2005 när Sven-Erik Granberg klev in i sin bil utanför bostaden i Gråträsk, för att åka de fyra milen in till Arvidsjaur och handla mat.
Vad Granberg aldrig märkte vid avfärden var att han var bevakad, att han hölls under uppsikt av minst två personer i en bil någonstans längs färdvägen.
Detta skulle han bli varse först vid hemkomsten 2,5 timmar senare, då han möttes av en entrédörr med uppbrutet dörrlås.
Sven-Erik Granberg lever inte längre. Det som hände den 29 mars 2005 tog honom mycket hårt. Närboende och släktingar vittnar samstämmigt om att Granberg aldrig riktigt hämtade sig från chocken och bedrövelsen av att förlora sitt livs besparingar.
Misstänksamhet mot allt och alla präglade hans fortsatta tre år i livet.
Av någon anledning uppmärksammade Kaj Linna denna händelse i Gråträsk i en text utlagd på Internet under tiden han satt fängslad för rånmordet i Kalamark, som han ju numer förklarats oskyldig till.
På några få rader i en väldigt lång text reflekterar Linna över kassaskåpskuppen och noterar att kronvittnet Nils hade kopplingar till orten, och att polisen missade detta samband i sin brottsutredning.
Det var alltså när Sven-Erik Granberg, 70 år, återvände hem till huset som stölden uppdagades.
Det 200 kilo tunga kassaskåpet hade han köpt tolv år tidigare, och detta förvarades dolt i en garderob i sovrummet med ett gulbrunt blommigt påslakan täckt över sig.
Kassaskåpet var således inte enkelt att hitta för en oinvigd. Dessa tjuvar gick rakt på. De hittade i huset, eller åtminstone kände de till den dolda pengagömman.
PT rapporterade om stölden på nyhetsplats våren 2005, då Sven-Erik Granberg kommenterade: "Jag har hela mitt liv trott alla människor om gott, och så händer det här. Hur kan någon vilja mig så illa?", frågade han sig.
Tjuvarna hade använt en matta för att dra den 200 kilo tunga pjäsen ut i farstun. När kusten var klar utomhus skylde man kassaskåpet med det blommiga påslakanet och lastade in skåpet i en mörkblå bil med tonade rutor.
Precis i det skedet var Signild Granberg i grannhuset på väg ut på promenad.
– Vi bodde strax intill med bara en häck emellan oss. När jag kom ut på grusvägen vek jag av mot Sven-Eriks håll. Då kom det ut en bil från hans gård och körde mot mig i hög fart, minns hon i dag.
Bilen var mörkblå. En mindre kombi eller halvkombi med tonade rutor. Den accelererade snabbt.
– Det sprutade grus kring däcken. Jag kunde inte se in genom de tonade rutorna om det satt en eller flera personer inne i bilen, säger Signild Granberg.
– Jag noterade bilen men fäste mig inte mer än så, tills jag fick reda på vad som hade hänt. Då ringde jag till polisen och berättade, säger hon.
Signild Granberg ringde även till sin make Evert, som jobbade med avverkning på ett skogsskifte i Vallnäset, intill en gammal grusad militärväg, tre kilometer söder om Gråträsk.
"Jag såg just bilen när den körde förbi här i hög fart, i sydlig riktning", berättade Evert Granberg.
Polisens spaningar startade omgående. På förmiddagen den 1 april, tre dagar efter inbrottet, greps och anhölls två personer som skäligen misstänkta. Båda släpptes på eftermiddagen dagen därpå i brist på bevis.
Så här svarade Kaj Linna häromdagen när PT förde kassaskåpskuppen i Gråträsk på tal:
– Kanske var det så här förövarna hade tänkt gå till väga även i Kalamark. Det verkar i mina ögon vara det smartaste sättet, att gå in snabbt och hämta skåpet när ingen är hemma. Varför blanda in en massa våld?
Kaj Linna konstaterade även att Nils hade kopplingar till byn.
– Han var nog ganska insatt i vem som hade pengar. Det var knappast svårt att lista ut i en by som Gråträsk, ett väldigt litet ställe. Men själv satt jag ju i fängelse och hade ingen insyn alls, förklarade Linna.
Måndag den 4 april klockan 19.50 hittas kassaskåpet, fem dagar efter inbrottet. Det är dumpat från en bro ner i ett vattendrag, och upptäcks av en person som cyklar förbi och mera av en slump tittar ner i vattnet.
Kassaskåpet bärgas med hjälp av räddningstjänsten från Älvsbyn och en privat traktorförare. Det visar sig att skåpdörren brutits upp med kraftiga brytverktyg. Inga spår finns efter pengarna, 600 000 fördelat på svenska kronor, euro, amerikanska dollar samt en del obligationspapper.
Skåpet transporteras vidare till tekniska roteln i Luleå för fortsatt undersökning.
Det kan vara en ren tillfällighet, eller en tanke, men kassaskåpet hittades dumpat i Södra Vistträsk, bara en kort bit från det hus som Kaj Linna hyrde, fram tills han startade resan söderut samma kväll som rånmordet förövades i Kalamark.
Kassaskåpstjuvarna hade alltså, efter stölden, åkt söderut förbi Vallnäset och ut på väg 373. Närmaste vägen därifrån går via Abborrträsk, Arvidsjaur och längs Älvsbyvägen till Södra Vistträsk.
Tjuvarna har efter skåpets tömning åkt minst tolv mil för att göra sig av med kassaskåpet i ett vattendrag i Södra Vistträsk. Det finns även andra vägval dit, dock flera mil längre.
Tre månader efter inbrottet, den 28 juni, lägger kammaråklagare Anette Ölmbro ner förundersökningen. "På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att (de två tidigare anhållna männen) har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt", skriver kammaråklagare Ölmbro.
När PT begär ut förundersökningen rörande fallet skickas det sekretessprövat och hårt censurerat av Johan Lilja, handläggare på polisens rättsenhet nord. Alla namngivna personer i utredningen, förutom Granberg själv och medverkande poliser, har fått sina namn överstrukna med svart tusch.
Enligt vad PT erfar finns dock inte Kaj Linnas gamla kompanjon, kronvittnet Nils, omnämnd i utredningen. PT har nått kontakt med Nils per telefon, som dock avböjt att svara på några frågor.
Av allt att döma hade Sven-Erik Granberg tämligen klart för sig vilka tjuvarna var. På insändarplats i PT skrev han den 9 december 2005:
"Tummen ner för er som bestal mig på 600 000 kronor den 29 mars. Jag vet vilka som gjorde det. Dessutom kommer jag nu ihåg att det luktade av diesel i rummet där kassaskåpet hade stått samt i farstun. Jag hoppas att ni blir straffade av den Allsmäktige. Läs Matteus 7:19."
Insändaren var undertecknad Sven-Erik Granberg, Gråträsk.
– Det var många som visste att Sven-Erik hade ett kassaskåp, och som kände till hans läggning för att samla pengar. Det stämmer nog att han hade sina aningar om vem som låg bakom kuppen. Tjuvarna var bekanta med huset, säger den tre år yngre brodern Per Granberg i dag till PT.
– Det hände ibland att Sven-Erik åkte iväg, och återkom snabbt därpå för att han glömt något. Det var nog tur att det inte var så den här gången. Hade han överraskat tjuvarna kunde det mycket väl ha utvecklats till ett nytt Kalamark, säger Harry Holmström, närboende.
Den 18 mars 2008, bra precis tre år efter kassaskåpskuppen, avled Sven-Erik Granberg, 73 år gammal.
Namnet på förövarna tog han med sig i graven, men den hälsning som han skickade får bli sista ordet i denna artikel.
"Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden." Matteus 7:19.
.
Fler avsnitt i Brottsplats Kalamark senare i veckan.