Det är en hårt arbetsbelastad professor som svarar i mobiltelefonen mitt i ett möte.
– Du får ursäkta, jag har så jävla mycket att göra, säger han, för att i nästa andetag bjuda på några kommentarer runt PT:s artikelserie "Brottsplats Kalamark".
– Jo, jag har sett det där. Och det är klart att allt nytt material från brödernas hus kraftigt sätter ner vittnenas trovärdighet, säger Leif GW Persson.
Kriminologen har tidigare öppet kritiserat polisens och åklagarens insats, och kallat förundersökningen kring mordet på Roger Lindberg och den grova misshandel av brodern Sune för undermålig.
PT:s nya bevis och analyser stärker Perssons omdöme på den punkten.
– Det är ett mysterium att så många spår gick utredarna förbi, säger kriminologen.
– Allt nytt visar ju att huvudvittnena var kraftigt involverade med offren. Man har ju utnyttjat dem på ett högst utstuderat sätt, säger Leif GW Persson.
Kriminologen andas ingen större tilltro för rättsmaskineriets fortsatta engagemang för att lösa mordfallet.
– Vad de nya spåren ska leda till är någonting som snuten får ta itu med. Men dom verkar ju vara totalt ointresserade av det där ärendet, säger kriminologen.
– Dom har väl fattat att dom har gjort bort sig helt enkelt, säger han.
Inför resningsprocessen våren 2017 förutspådde Leif GW Persson i PT att Kaj Linna skulle komma att bli frikänd. På den punkten fick han rätt.
– Jag är förvånad över att Kaj Linna överhuvudtaget kunde bli fälld på det underlag som presenterades, sade Persson då.
– Oavsett om han varit insyltad på något sätt ska det inte vara möjligt att bli fälld på dessa grunder. Rättsväsendet har inte lyckats bevisa Linnas skuld, ansåg Leif GW Persson.
Att Kaj Linna slutligen lyckades få ett resningmål beviljat berodde till stor del på ett mångårigt journalistiskt arbete av DN-journalisten Stefan Lisinski samt även Sveriges Radios podcast ”Spår” med Anton Berg och kollegan Martin Johnson vid rodret.
Leif GW Persson beskrev det den gången som att Linna klev in ”genom den journalistiska pärleporten”.
Högsta domstolens fattade beslut om att ge Kaj Linna resning. Målet avgjordes därefter i hovrätten för Övre Norrland i Umeå, mål B 1138–16.
Till stor del byggde resningen på ändrade uppgifter på avgörande punkter från huvudvittnet Nils, den så kallade "juristen", tillika en person som Leif GW Persson karaktäriserat som ”en lokal buse som berättat en synnerligen märklig historia”.
Resten är väl känt. Bevisen mot Kaj Linna ansågs inte hålla måttet. Efter nio förhandlingsdagar försattes han på fri fot, fick en frikännande dom och tilldömdes senare ett skadestånd på 18 miljoner kronor för 13 år som oskyldigt inspärrad.
Inför huvudförhandlingen i Umeå våren 2017 fick Leif GW Persson frågan om han var förvånad, över att åklagaren Jens Göransson ens hade valt att ta upp fallet till en ny rättegång?
– Om åklagaren har uppfattningen att han kan vinna ett mål så ska han ta det till rättegång. Den enda gången inte så skedde var i fallet med Tomas Quick, men där förekom så mycket stolligheter att de åklagare som granskade domarna insåg att det inte fanns en chans att vinna, konstaterade Leif GW Persson.
I Hovrättens frikännade domslut mot Kaj Linna står det skrivet:
"Någon teknisk bevisning som kan binda den åtalade mannen till brottet har inte presenterats."
Hovrätten noterade vidare att huvudvittnet Nils hade lämnat vissa nya uppgifter till journalister, som han tog tillbaka under rättegången.
"Det gör att det råder osäkerhet om mannens tillförlitlighet. Det kan inte uteslutas att vittnet Nils, som efter att förundersökningen återupptagits varit misstänkt för medhjälp till brottet, kan ha haft ett egenintresse av att peka ut Kaj Linna och att Nils uppgifter därför måste behandlas med försiktighet", konstaterade hovrätten för Övre Norrland i sitt domslut.
.
NÄSTA AVSNITT: SÅ BLEV DEN MISSTÄNKTE ETT HUVUDVITTNE