Jovica och Kostana Saiti gav bort sina livs besparingar, guldsmycken och 200 euro i kontanter, för att ta sin familj till Sverige från lerhuset i byn Dobrcan nära staden Gjilan i östra delen av Kosovo.
- Jag hade problem med albanerna. De gillar inte romer och kristna ortodoxa. Vi jobbade för mat och fick ingen lön. Mina barn fick inte gå i dagis eller skola. Det var inget bra liv, säger Jovica Saiti, 34 år.
Sedan Kosovokriget tog slut 1999 har en större del av den romska befolkningen tvingats till flykt på grund av våldsaktioner och diskriminering utförda av albanska extremister.
Den romska minoriteten i Gjilan har minskat från 3 500 till cirka 350 personer.
- De tände eld på våra hus och slog barnen, berättar Jovica Saiti om varför så många flytt.
Utvisningsbeslut
23 februari 2010 sökte fembarnsfamiljen asyl i Sverige och förhoppningen var att fly fattigdom, diskriminering och dagliga hot. Inom kort placerades de i en lägenhet på bostadsområdet Stigarna i Älvsbyn.
Allt eftersom barnen lärt sig tala svenska och hittat vänner i skolan har Migrationsverket och Migrationsdomstolen avslagit familjens ansökningar om uppehållstillstånd och beslutat att utvisa dem från Sverige. Besluten har vunnit laga kraft men det är inte klarlagt när och om återvändandet kan genomföras.
Kostana och Jovica har fått besked att de inte kommer att tas emot i Kosovo eftersom familjens uppgifter om ursprung inte kunnat verifieras. Migrationsverket i sin tur ifrågasätter familjens samarbetsvilja eftersom de inte styrkt sina identiteter med pass eller andra handlingar. Familjen har inte uppgett en specifik adress i hemlandet.
- I Kosovo registreras inte romanska folk i Skatteverket som här och vi har inga adresser i min by, säger Jovica Saiti.
Bor i källare
Familjens andra bakslag kom i januari när lägenheten drabbades av vägglöss. Miljön besprutades men eftersom Kostana Saiti tvättade bort gifterna inom en vecka för att inte barnen skulle få dem i ögonen blev de vräkta med hänvisning att de inte följt anvisningarna från saneringsfirman.
Sedan den 21 januari är de förvisade till en källare i den nedlagda skolan i Brännberg som Migrationsverket hyr av företaget Sangkarat.
Familjen, som precis fått sitt sjätte barn Samujel, bor i ett rum på 20 kvadratmeter och delar dusch, toalett och kök med andra asylsökande från världens alla hörn. Mamman berättar att det är kallt på nätterna och att det är svårt att sköta om sin tre månader gamla son i det trånga utrymmet.
- Det är inte bra här. Jag saknar lägenheten i Älvsbyn. Frukosten serveras klockan åtta så vi hinner inte äta innan vi ska till skolan med bussen klockan sju, säger Vanessa Saiti, nio år.
Svår ögonskada
Familjen hoppas att Migrationsverket låter dem flytta tillbaka till Älvsbyn. Barnen försöker hålla sig sysselsatta i Brännberg. men berättar att det varken finns vänner, affärer eller lekplatser.
- Förut kunde jag leka och cykla. Jag hade kompisar, säger Antonio Saiti, åtta år.
Antonios syn på höger öga är svårt nedsatt sedan en olycka 2011. Linsen är av plast och han kommer att behöva specialglasögon och uppföljande sjukvård resten av sitt liv. Äldsta dottern Sanela, tio år, ligger i sängen när PT träffar familjen. Ögonen är svullna av gråt. Hon har tappat lusten att träffa kompisar och spela fiol.
- Det är omänskligt att leva åtta personer i ett rum med ett tre månaders barn. Jag förstår mig inte på Migrationsverket, säger Älvsbybon Magomedamin Gasanbekov från Dagestan som engagerat sig i familjens situation sedan de bodde grannar på Stigarna.