– Första dagen när jag vann etappen blev jag så förvånad, trodde inte det skulle gå så bra, det var bara en bonus. Jag tänkte mest att det var bra träning att vara med, säger Ida Gustafsson.
O-Ringen kallar sig världens största orienteringsäventyr och äger rum vecka 30 varje år, men alltid på en ny plats. I år samlades 18 058 orienterare i Borås för att delta i sammanlagt 154 klasser. Några som är återkommande till tävlingen är familjen Gustafsson från Arvidsjaur.
”En rolig grej”
– Jag var med första gången 1980 när jag var tio år och mina döttrar började när de var små, så det har blivit en liten familjetradition att göra detta. Det är enda gången vi har semester med min mamma och pappa, så det är mer en rolig grej. Den årliga semesterveckan med familjen, berättar Anna Gustafsson, som också deltog i tävlingen men fick kasta in handduken efter tredje dagen.
– Allt gick bra på dagen men sedan på kvällen var jag med på en hinderbana med tjejerna och gjorde illa hälsenan. Man glömmer bort att man inte är 25 längre, skrattar hon.
För yngre dottern Hilma strulade det till sig på torsdagen då hon stämplade fel, men för Hilmas storasyster Ida gick det desto bättre. Hon studerar vid skidgymnasiet i Lycksele och orienterar ibland i mån av tid, men blev positivt överraskad över sina resultat i Challenge D5.
– Det var en rolig klass att springa och den passade mig ganska bra. Jag satsar ju mest på längdskidåkning och jag kan ju orientera, men är inte jättebra på det. I challengeklassen är det lättare orientering men tuff löpning så jag kunde se det som bra träning inför skidsäsongen. Men jag hade aldrig tänkt att det skulle gå bra, säger hon.
Skidorna i fokus
Idas klass bestod av fem etapper, varav hon vann båda inviduella starterna, kom femma respektive tvåa i masstart och slutade på en andra plats i den avslutande jaktstarten.
– Det var första gången för mig med masstart, så det var något nytt. Jag gjorde en stor bom vid andra kontrollen vilket gjorde att jag blev femma den etappen. Vi startade ju samtidigt som killarna och jag följde efter täten, men så sprang vi tillsammans fel. Så egentligen skulle jag ha tagit det lugnt och själv kollat på kartan. Så då var det bara springa tillbaka, men det är den enda stora missen jag gjorde, säger Ida.
Framgången till trots är det fortsatt skidorna som står i fokus.
– Har jag någon helg som är ledig från skidor brukar jag vara med i orientering, men det är inte så ofta. Men på O-Ringen brukar vi i familjen vara.